Podden på tiden – EXTREMPODDEN
Premiär för Podden på tiden med LÖPSEDEL!
Idag spelade vi in i Staffans (och hans bostadsrättskamraters) trädgård. För dagen försedd med hörnsoffa och matbord.
Premiär för Podden på tiden med LÖPSEDEL!
Idag spelade vi in i Staffans (och hans bostadsrättskamraters) trädgård. För dagen försedd med hörnsoffa och matbord.
Verkligheten är inte svart eller vit, även om nazisternas närvaro i Visby under den andra halvan av veckan var ett verkligt problem, för att ta till en underdrift. Flera föreningar och personer har skrämts bort, vilket ju är precis tvärtemot vad vi önskar av Almedalsveckan. Men frågan är om det är rättvist (och klokt) att skildra Visby som en plätt på jorden där Nordiska motståndsrörelsen har tagit över?
Många talar om vårt land som något att vara stolt över. För egen del passar ordet stolthet inte in särskilt bra när jag ska beskriva Sverige, vår kultur, vårt samhällssystem. Men när det gäller våra grundlagar – de som beskriver de demokratiska värden som sakta men säkert har vuxit fram i vårt land – är det nästan så att stolthet passar bäst. Jag medger att jag blev indoktrinerad som liten; i skolan fick jag lära mig att tryckfrihet, yttrandefrihet, mötesfrihet, föreningsfrihet och demonstrationsfrihet var finfina saker som gjorde Sverige speciellt. Det var som att Sverige hade lyckats bli ”Demokrati med extra allt”. Och det här var bärande komponenter i just vår samhällsmodell.
Under årets Almedalsvecka har polisen som vanligt fått ta emot kritik för att den inte tillräckligt snabbt och hårdfört kört antidemokratiska individer på båten. Anekdoterna om hur polisen fört bort demokrater som höjt sin stämma medan den låtit nazisterna stå kvar är otaliga. Och polisens svar har varit att den tolkar grundlagen efter bästa förmåga, baserat på domar och rättspraxis. Samtidigt som den rättänkande ”mannen på gatan” tycks ha en solklar lösning på dilemmat: ”KÖR UT DEM!”
Jag borde inte behöva informera om att jag avskyr NMR och deras åsikter, men jag skriver det ändå för säkerhets skull. Och jag finner det oroande att en våldsbenägen rörelse som verkligen vill avskaffa demokratin kan utnyttja demokratins fundament för att komma närmare sitt mål och göra intrång i den annars demokratiska gemenskapen här i Visby.
Men hur ska vi göra då? Jag tror inte på idén att bara beordra polisen att bli strängare. Att den ska sluta att behandla NMR:s ansökan om att få hålla möten och demonstrera annorlunda än andra medborgare och föreningar – för då måste vi ju rucka på de principer i grundlagarna som vi brukar hålla högt. Ändå måste vi ju få bort NMR-människornas hot och sabotage mot det öppna samtalet i Almedalsveckan. (Jag skriver NMR-människorna, för de är väl människor i alla fall? Eller ska vi i Sverige börja säga att ”vi är för alla människors lika värde, med undantag för de individer som kan kopplas till nazisterna”?)
Min egen uppfattning, efter två Almedalsveckor i rad med nazister på plats i Visbys innerstad, är att Almedalsveckan inte klarar av sådan närvaro framöver. Det blir för otryggt för en betydande andel av dem som flanerar, diskuterar och minglar här – och en del kommer över huvud taget inte att ta sig till Visby om de vet att det är stor risk att plötsligt stå öga mot öga med en muskelfixerad gosse med pikéskjortbudskapet ”Vi är folket” på ryggen. Eller fem på samma gång.
Men jag tror inte på att förbjuda medlemskap i organisationen NMR – i alla fall inte på kort sikt. Det vore ett mycket stort avsteg från föreningsfriheten. Så vad kan göras på kortare sikt? Jag tror att ett första steg kan vara att Region Gotland gör ett kraftigt uttalande där man medger utan omsvep att Almedalsveckan kan vara svår att genomföra på ett rimligt bra sätt med nazistisk närvaro. Om erfarna jurister sedan kan undersöka om det är möjligt att införa ett lokalt förbud under Almedalsveckan för personer som bevisligen vill störta demokratin och har våld på sitt program (och sin personliga brottslista) kanske polisen helt enkelt kan stoppa dem redan innan de gått i land i Visby. Utan att ändra grundlagen.
Jag frågade en polisman i dag som stod vid SVT:s paviljong och frågade hur veckan hade varit. Svaret var ”lugn”. Ja, från polisens perspektiv var det sannolikt en rimlig summering av veckan, men de personer som har hotats och även fysiskt attackerats av nazister (av vilka jag känner en personligen) har givetvis en diametralt motsatt bild. Och som vårt samhälle ser ut i dag är bilden av Almedalsveckan faktiskt lika betydelsefull som hur den var i verkligheten.
Så medan några medieprofiler använder sitt medieutrymme för att beskriva årets vecka som ”bedrövlig” eller ”kapad av en folkmordsideologi” vill jag säga att jag delvis håller med, men jag är genuint rädd för de allra enklaste lösningarna. Samtidigt vill jag värna Almedalsveckans bästa karaktärsdrag.
Flera av partiledarna har i rungande formuleringar tagit heder och ära av nazisterna. ”Ni har inte här att göra – det här är ett demokratiforum!” röt Stefan Löfven. Jag håller med. Frågan är bara hur man håller dem borta från Visby.
Eller är frågan så svartvit att många är beredda att kasta ut barnet med badvattnet? Ska Sverige förbjuda NMR och bura in anhängarna?
Nazisterna har ett ondskefullt budskap, och är farliga på riktigt. De hatar de värden som de flesta av oss sätter högt. Men när dessa nazister börjar utgöra ett hot mot dessa värden – är rätt svar då att vi erbjuder lite mindre demokrati – i trygghetens namn?
Jag tänker på Jens Stoltenbergs ord efter massakern på Utöya, för jag tror att hans respons på det vidriga terrordådet kan peka mot svaret vi söker. Och nu behövs Almedalsandan också i det offentliga samtalet framöver. Mer demokrati, inte mindre.
Så mitt grundtips idag inför 2019 är att vi bör pröva reformerad lokal ordningsstadga och specialbestämmelser för Visby under Almedalsveckan. Jag tror att Region Gotland bör ta initiativet. Visst kan vi sätta stopp för nazisternas vidriga störningar utan att sluta tro på vår samhällsmodell?
P.S Jag tror inte på att förstärka det offentliga samtalet i Visby genom att gå omkring med bajskorvsballonger under Almedalsveckan. Kontraproduktivt, enligt min mening. D.S
P.S 2 Rubriken har uppdaterats och ytterligare någon språklig justering har gjorts sedan texten först publicerades.
UPPDATERING 13 juli: En vecka efter mitt inlägg kommer justitie- och inrikesministern med ett förslag (som han tydligen presenterat ihop med utbildningsminister Gustav Fridolin) om att stifta en lag som gör att Sverige kan förbjuda rasistiska och nazistiska organisationer. Läs mer HÄR.
Podden på tiden är den här gången en Almedalen-special, inspelad på innergården i centrala Visby.
Spelar det någon roll om någon liten detalj (detaljer är oftast små) inte stämmer, om helheten ändå är riktig? Jag har mött många, och faktiskt en hel del journalister, som inte tycker att det är något att hänga upp sig på. Nå, det får stå för dem; jag anser att det är av stor vikt att fakta är rätt. Helst alla fakta, inte bara de viktigaste. Så här är mitt bidrag till att invända mot den felaktiga berättelsen om Olof Palme och Almedalen och ett försök att höja utsikterna för att den korrekta skildringen tar över i framtiden.
Så här: Jo visst höll Olof Palme tal i Almedalen 1968. Men han var inte ensam. Det var den 25 juli, Palme var nybliven utbildningsminister och han framträdde tillsammans med näringsminister Krister Wickman. Det hela hade utannonserats i Gotlands Folkblad, och det var inte fråga om renodlade tal. Palme och Wickman skulle också svara på publikens frågor, framgår det av annonsen.
Lastbilen då? Tja, det fanns ingen där 1968. Palme och Wickman talade från en mobil scen, med ett välvt tak i fonden (en “estradvagn”). Jo, det var i Almedalen, en bit från Kruttornet, men något flak var det inte. Vagnen var av en typ som användes vid evenemang av typ Barnens Dag. Palme var fritidsklädd med tröja och skjorta utan slips. Näringsministern stod vid hans sida.
Men det är inte de här uppgifterna som brukar kopplas till Almedalsveckans ursprung. I stället upprepas den envisa uppgiften om att Palme skulle ha stått på ett lastbilsflak. Varifrån kommer den? Ja, det har nu krupit fram att Palme höll ett anförande i Almedalen tolv år tidigare, redan 1956 (Palme var då 29 år och aktiv i SSU). Och den gången stod han på ett lastbilsflak, som hade försetts med en talarstol i form av en kateder. 1956 alltså. Men det tillfället kan inte rimligen beskrivas som starten på Almedalsveckan. I så fall fyller den 62…
1968 var det valår i Sverige. Året efter höll Palme inget tal i Almedalen. Men 1970 var han tillbaka, och nu stod han i alla fall på något slags släpvagn med en presenning som tak; den var inte ett lastbilsflak, men det är det närmaste ett flak man kan komma. Men det var inte 1968. Såvitt känt finns inget foto från tillfället.
1968 stod han som sagt på en estradvagn med ett slags rundat tak (ni kan se taket på den lilla bilden ovan). Olof Palme stod inte på ett flak med klippor och barrskog i bakgrunden. Den topografin existerar inte nära Kruttornet i Almedalen. Ändå är det ett foto med just sådan natur som i specialnumret av Dagens Samhälle sägs illustrera Palmes historiska tal 1968. Det är alltså inte sant. Bilden är visserligen från rätt år, och den är sannolikt från ett regelrätt valmöte. Men den är inte från Almedalen, den är av allt att döma inte från juli och den är helt säkert tagen på fastlandet.
Hur vet jag nu allt detta? Jo under arbetet med boken om Almedalen (Almedalen – makt, magi och möten”, Handelshögskolan 2018) har jag och andra fått kontakt med gotlandiana-profilen Anders R Johansson, som har forskat kring Palme och Almedalen. I sin tidning Haimdagar (nr 3-4/2016) har Johansson försökt reda ut skrönorna om Palme och lastbilsflaket. Trots att han gjorde detta redan för två år sedan har de falska uppgifterna fortsatt att spridas (även i vår bok, dessvärre; jag är inte oskyldig själv.)
Men nu är det väl ändå dags att vi slutar sprida osanningen om Palme och lastbilsflaket!? Särskilt märkligt är det att publicera ett foto där Palme står i full politikerkostym med en barrskog i bakgrunden och hävda att detta är det historiska tillfället som lade grunden för Almedalsveckan.
*********************************************
Detta klarläggande om var och hur Olof Palme startade Almedalen-sagan är sannolikt inte av revolutionerande natur. (Och Anders R Johansson var först.) Men kan det finnas ett egenvärde i att vi i det offentliga samtalet slutar att upprepa falsarier, om det är otvetydigt att det är just falsarier? Jag anser det.
Stort tack till Anders R Johansson och tidskriften Haimdagar som till största delen utgör min källa till denna bloggtext
P.S Aftonbladet publicerade samma uppgifter som ovan i en artikel av Robert Aschberg den 5 juli, alltså fem dagar efter att denna bloggtext såg dagens ljus.
Region Gotland har också uppdaterat sin information om Palmes tal i Almedalen 1968, och mer fakta och fler bilder från händelsen finns HÄR.
Podden spelades för första gången in på uteserveringen vid Centralbadet i Stockholm.
De hotas med utfrysning och våld – människorna som vill lämna islam. Dagens Nyheters reportage om exmuslimer analyseras
Professorn som varnade för den nya skolpedagogiken hyllades… men hans eget skrå hämnades på honom. Vågar man vara visselblåsare?
Uppdrag Granskning har vänt sina kameror mot sin egen bransch – journalistiken. Men vad händer när man tittar på MeToo med kritiska granskarögon? Vi har sett senaste UG
Dessutom: scoopet (inom citationstecken) som pekar ut Palmes mördare…
… och infallen när vi sitter där under träden på Centralbadet.
För andra gången i poddens historia har vi en tredje person med. Och gästen i denna podd är Hanif Bali, politiker, programmerare och provokativ. Detta är vår hittills längsta podd, men Hanif hade mycket att säga. Och vi också.
Den här gången spelade vi in podden på Klang Market, Fältöversten.
Skandaldomen i Solna, får effekter för förtroende på rättsväsendet. Men det är inte nämndemännen som skriver domen. Den ena omskrevs som hen, den andra som han.
Hur ska herr- och damtoalett utmärkas?
Mötet i morronsoffan mellan Maud Olofsson och Jimmie Åkesson på Youtube.
Myndigheten för stöd till trossamfund påstår att vi bevittnar ”religionens återkomst”. Är myndigheten emot sekularisering? Den vill bekämpa ”aggressiv sekularism”.
Fallet Christer Pettersson i Svt. Det tycks vara en riktig skandal, men de flesta medier har visat förstrött intresse.
Vi försöker förstå hur många som lyssnar på vår podd. Är besökarna verkligen unika? Och lyssnar besökarna?
Lite om kristdemokraterna och att partiet alltid är i otakt.
Stoppa grundlagsändringen! Vi finner att det finns goda skäl att motverka planerna.
Slarvanalys av Mellon. Staffans specialkompetens i ämnet överraskar Christer.
Vi uppskattar Fredagsintervjun med statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson, mannen som instiftade ordet åsiktskorridoren.
Apropå GAL-TAN-skolan talar vi om Torbjörn Tännsjö och hans memoarbok.
Trump mötte Löfven. Trots alla utfall och galna beteenden tycks presidenten ha momentum.
Om forskningens uppdrag och falska balanser.
Martin Timell åtalas. Risk för exploatering och pressetiska övertramp.
Lite om Christers kommande avgång som ordförande i Humanisterna.
På min fars sida har det länge funnits personer med stark känsla och förståelse för ordet. (Vad sägs om fyra riksdagsstenografer i släkten? Och även en på min mors sida.) Min farbror Lasse fångade upp en del talande exempel på svenska språkets möjligheter och falluckor under sitt arbete i riksdagen, och han delade gärna med sig. (De flesta exemplen har flera decennier på nacken, så tänk er tvåkammarriksdagen på Erlanders, Olins och Hedlunds tid.) Vilken är din favorit bland talarstolsfynden?
Statsrådet kom in på Operaskolan.
Mödrarna blir yngre för varje år.
Doktorn sade att jag skulle sluta röka och motionera.
De sjuka hinner dö många gånger innan de får vård.
Jag hälsar regeringens representant. Jag hälsar också våra utländska gäster. En sista hälsning framför jag till våra pensionärer.
Statsrådet tog upp den nedlagda gruvbrytningen i Stekenjokk.
Energiministern tog upp det radioaktiva nedfallet.
Man får stå länge på perrongen och frysa innan det kommer ett tåg som är försenat eller kanske inställt.
Vi bör begränsa vapenexporten till de nordiska länderna.
Arkivarierna måste bära de medeltida handskrifterna upp och ner i trapporna.
Svenska folket behöver stränderna för sina naturbehov.
Det har blivit en förändring i synen på statsministern.
Förhållandena har blivit bättre, men de är inte bra.
Elektriciteten gick, men lyckligtvis gick telefonen.
Var femte anställd är sjuk varje dag.
Politiker gör alla misstag.
En del fiskebåtar körs på grund av olika skäl.
Vårt lands största varmvalsade ståldirektör uttalade farhågor för näringen.
De olika partierna är egentligen rätt lika.
Socialstyrelsen uppskattar att minst tio barn har dött i förgiftning.
Narkomanerna har ofta aldrig haft fast anställning.
Det är bra dåligt.
Man skall enbart ha reklam i Sveriges television.
Han öppnade eld mot polisen som tvingades till reträtt och tog en bankkund som gisslan.
Ja, nu vet ni lite mer om den miljö som jag bär influenser från… Det finns de som säger att “det där är bara ord…” Men jag tycker inte att ord är “bara”. Det förekommer till och med att människor menar det de säger. Problemet är att man inte kan vara säker.
I den första podden på en hel månad skärskådar vi en del händelser som har präglat den senaste tiden. #MeToo-kampanjen, förstås. Är konsekvenserna för de utpekade ”mediemännen” rimliga? Ingen revolution utan komplikation, säger Christer.
Radio- och tv-avgiften föreslås omformas till en skatt. Är detta räddningen för public service? Och hur ska ”oberoende” definieras?
SvD:s Ivar Arpi har uppmärksammat hur genusvetenskapliga dogmer satt käftarna i Lunds universitet. Vad innebär jämställdhetsintegrering?
Två sätt att beskriva de senaste årens migration till Sverige och migrationspolitiken. Svt-dokumentären ”Tvärvändningen” och Grotescos ”Flyktingkrisen – en musikal”. Vi är entusiastiska.
Och något om turbulensen i Spanien och Christers framtidsplaner när han i vår lämnar uppdraget som ordförande i Humanisterna.