Podden på tiden – VERIFIKATIONSPODDEN
Om synen på fakta och debattklimatet handlar en hel del av denna podd. Christer och Staffan inleder med en ytlig analys av Melodifestivalen och beklagar att Loreens nummer inte gick vidare. Kort resonemang av Oscarsgalan.
Ylva Johansson gav i BBC-tv oriktiga uppgifter om utvecklingen av sexualbrott. Men även korrekta uppgifter kan användas vilseledande, statistik används slarvigt av både politiker och journalister.
Dagens Trump, han har nu kallat Barack Obama för ”bad or sick”. Ska Obama aktivera sig som expresident och lämna läktaren?
Bob Hansson har skrivit en tänkvärd text om debattklimatet, om att höja sig själv genom att sänka andra. Vi talar också om den ryske ideologen Alexander Dugin, om individen kontra nationen.
Boken ”The elements of journalism” beskriver en syn på journalistik som Staffan helhjärtat ställer sig bakom. ”Journalistikens kärna är verifikation”. Vi samtalar om medieträning apropå att frågan kommer upp i radions Nordegren & Epstein. Svaret först – budskapet sedan!
Antje Jackelén fortsätter att exkludera sekulär humanism när hon betonar värdet av dialog. Och Christer kritiserar skuldbeläggandet av dem som väljer att lämna Svenska kyrkan.
Podden på tiden – SOLPODDEN
I den första utomhuspodden på länge skärskådar Sturmark och Dopping livsdugliga planeter runt en brun dvärg, John Glens första rymdresa, riksdagshusbranden i Berlin, kunskapsresistens, Christers samröre med Gambias förre diktator, hur Trumps påståenden om Sverige blir ännu en oönskad kompetent i den svenska överspända samtidsdebatten, exempelvis häromdagen i Opinion Live. Dessutom vissa biblioteks bojkott av Tino Sanandajis bok ”Massutmaning” och skillnaden mellan att inställa och ställa in. Fågelkvittret får ni på köpet.
Håna och driva med är inte samma sak
Jag tycker att filmen är kul, som vanligt höll jag på att säga. En effektiv drift med Gina Tricot och samtidigt den vanliga utbudsannonseringen. Men hånfull är den inte.
Podden på tiden – DEN MORALFILOSOFISKA PODDEN
ALLRA FÖRST: Jag missar rätt årtal direkt i inledningen och påstår att den här podden utges den 14 januari TJUGOHUNDRASEXTON! Jag ber om ursäkt för fadäsen. Och Christer märkte ingenting…. Suck. Nå.
Vad dryftar vi denna gång? Jo, Sturmark och Dopping belyser i årets första podd bävan inför Trumps installering, den upprörande dödsskjutningen av en pojke i Malmö och polisens kris. Var på skalan mellan ynklig polis och polisstat bör vi vara?
Kan det finnas anledning att tumma på integriteten i samhället för att bli effektivare mot kriminalitet och terrorism?
Barack Obamas avskedstal gjorde Christer rörd. Staffan kommenterar Obamas prompterbeeende och noterar hur den avgående presidenten beskrev ett antal hot mot demokratin.
Christer lyfter fram filosoferna bakom Wienkretsen, en viktig grupp som har haft betydelse ända sedan de upplöstes genom mord. Wienkretsen var starkt sekulär; hur talar vi om sekularisering i Sverige i dag? Vi reagerar på teologen Joel Halldorfs inlägg i Dagen. Bland annat funderar vi kring påståendet att sekulariseringen gör att det saknas en grund för gemensamma värderingar.
Text-tv vilseleder om elförbrukningen
Svt Text hänvisar till TT och Svenska Kraftnät, men det är någon journalist som har förvrängt Svenska Kraftnäts korrekta information (www.svk.se) och förmodligen velat uttrycka sig “folkligare” eller “begripligare”.
Är det en struntfråga att Sveriges största nyhetsmedier blandar ihop megawatt och megawattimmar? Tja, döm själv. Undrar vad LO skulle säga om Rapport förväxlade timlön med årslön…
Podden på tiden – DEN BANALA GODHETSPODDEN
Podden på tiden har fyllt två år. I senaste utgåvan diskuterar Dopping och Sturmark den egna podden och vad som har uträttats sen starten. Vidare: om Georg Klein som avled nyligen, en crossover-personlighet.
Om godhet som inte leder rätt, apropå Ann Heberleins debattinlägg. Hon myntar begreppet ”den banala godheten”. Står svensk byråkrati för den banala ondskan?
Hur ska vi se på Christers obetalda elräkning?
Diskrimineringsombudsmannen godtar i vissa sammanhang könsseparerade badtider.
Om de moderata migrationsroddarna, Lena Sundströms tv-serie om yttrandefriheten, Facebook och vem som ska ansvara för innehållet och hur vi kan och bör använda vår konsumentmakt.
Minnestalet till Cornelis: “Det handlar om fylleri”
Den 12 november hölls den 29:e minneskonserten för Cornelis Vreeswijk i Katarina kyrka. I år hade jag äran att få hålla ett minnestal:
Han var i ett avseende påfallande effektiv, medborgare Cornelis Vreeswijk. Han skapade bilder och känslor – ja dofter och smaker – starkare än de flesta artister. Färgstarkare inte minst. Och samtidigt var hans visor socialreportage, snabba men knivskarpa skisser, lätt karikerade, av den ofta bistra verklighet som han kände så väl.
Men han behövde inte många ord. Jag är säker på att han var oerhört noga när han valde sina ord. Och när han strök och rensade. I sitt visknåpande måste han ha varit en petimäter. Och jag tänker zooma in på hans h
ögeffektiva användning av orden:
Personliga Person
satt en morgon vid frukostbordet
läste i morgonbladet
att det senaste lustmordet
bjöd på en mängd pikanta detaljer
mördar’n hade använt vissa attiraljer
dessa nämndes i bladet
och det var ju bra det
JAG SJUNGER EN VISA I BLÅSTEN
JAG SJUNGER EN VISA I STORM
MITT HJÄRTA ÄR SOM EN GRÅSTEN
MITT HJÄRTA HAR MIST SIN FORM
Sen spöar han sin fru med dunder och med brak
och somnar som ett svin
och vaknar som ett vrak
men se roligt de var det
Och det var ju bra det
När jag smakar på Cornelis texter, eller luktar på dem, så funderar jag på hur han egentligen gjorde för att komponera dessa ballader, grimascher och oförskämdheter. Som dels inte låter som nånting annat före honom, dels är historieberättande av högsta – eller ska vi säga – grövsta kaliber.
Vad är förklaringen till allt detta? Mitt svar är: fylleri. Den ena detaljen efter den andra målas upp på min inre scen. Cornelis sparkar i gång fantasin, och jag och ni fyller automatiskt i. Det är fylleri.
Förresten, ni har väl hört det där återkommande snacket om att svenska språket är fattigt? Ni har hört det? Cornelis Vreeswijk ensam utgör en obönhörlig falsifiering av den där hypotesen att svenskan skulle vara fattig på ord och uttryck.
Men min egen förkärlek för att vrida och vända på orden gör förstås att jag riskerar att missa det där magiska som sker när texterna framförs. Och det är väl klart att Cornelis röst och frasering, och gitarrspelet, ingår i det som gjorde honom enastående.
Dynamiken i hans röst, vad ska vi säga om den? Från ”Ett gammalt bergtroll” till ”Saskia”… från brutal granitstämma till det lenaste sammetsmjuka.
Saskia hade sovalkov
och hon var vacker när hon sov
Och vi var vakna mer än nog
Då hennes väckarklocka slog
Då hennes… väckar-… klocka slog
När Cornelis var nykläckt artist var den religiösa väckelserörelsen mycket aktiv i Sverige. Den fick sina fiskar varma i visan om tältet:
Jag gick mig ut i staden
och gissa vad jag såg?
Jomen, ett tält av stort format
som mitt i staden låg
Jag kände doft av sågspån
jag hörde orgelns brus.
Jag trodde det var cirkus
men det var Herrens hus.
Ni tror väl att jag drömde
men det var inte sant
ty jag steg in i tältet
där stod en predikant
och blickade i taket
och under mängdens stön
han knäppte sina händer
och vrålade en bön.
Cornelis var råstark som en oxe och känslig som en fjäril, för att citera Oscar Hedlund. Hans liv som professionell artist varade i 23 år; hans kropp gav upp för precis 29 år sedan idag. Och varje år firar vi Cornelis minne, både i augusti på Cornelisdagen på Mosebacke och på dödsdagen här i Katarina kyrka. Nästa år är det 30 år sedan han somnade in.
Cornelis behövde inte många ord för att på några sekunder placera oss i den där sängen där Ann-Katarin ligger utan blus och kjol, i det där brusande frikyrkotältet eller i Saskias pilsnerpang och sovalkov. Han tecknade en kristallklar, ofta burlesk – men lika gärna andlöst känslig och spröd – prickad linje.
Vi var med på noterna; vi följde den prickade linjen. Vi såg bilderna, vi förnam dofter och smaker – och vi fyllde i. Och det kommer vi alltid att göra. Det finns inget slut.
Podden på tiden – TRUMPPODDEN
Trump och det amerikanska presidentvalet dominerar resonemangen om verkligheten och allting annat i den här podden. Men vi inleder med att filosofera om det första chockerande snöovädret i Storstockholm.
Vi försöker fördjupa oss i Trump-triumfen utan att förfalla till de allra enklaste invektiven mot den obehaglige man som tog hem presidentvalet. Det finns förmodligen en signal invävd i det här valresultatet som vi skulle tjänas av att förstå.
Också några resonemang om Medieutredningen som presenterades i måndags: hur ska principen om mediestöd bara till medier som präglas av ”alla människors lika värde” tolkas?
Podden på tiden med Christer Sturmark och Staffan Dopping.