Menu

mars 2009

Den oerhörda anklagelsen

I januari påstod Svenska Dagbladet på nyhetsplats att den informationsstab som jag ledde fram till den 8 december i fjol skulle ha brutit mot grundlagen genom att efterforska tidningens källor. Det skulle ha skett genom att staben begärde att all mejltrafik mellan SvD och en soldat i Afghanistan skulle ”samlas in”. I dag skriver jag i ett inlägg på debattsidan Brännpunkt att den anklagelsen är en fabrikation utan stöd i verkligheten. Du kan läsa min artikel HÄR.

Jag nämner också ett annat exempel på angrepp och misskreditering av Försvarsmaktens informatörer, nämligen när fyra redaktörer i december anklagade informationsstaben för sabotage och desinformation. Jag har kommit fram till att båda dessa händelser är tecken på stridigheter mellan journalister och informatörer. Det handlar rimligen om journalistiska utfall som har avsikten att skada förtroende för Försvarsmaktens professionella informatörer.

I anslutning till mitt inlägg på SvD Brännpunkt i dag har redaktionschefen och ansvariga utgivaren publicerat en kommentar eller ett ”svar”. Och svaret är goddag yxskaft.

I all korthet har jag tre huvudbudskap:

  1. Tidningens mycket allvarliga påstående om att Försvarsmakten skulle ha brutit mot grundlagens förbud att efterforska källa är grundlöst.
  2. Min övertygelse är att anklagelsen är författad med avsikten att skada Försvarsmaktens informationsstab.
  3. Den här händelsen, och några andra, ser jag som tecken på en hårdnande relation mellan professionella informatörer som grupp och vissa redaktioner.

Tidningsledningen förvränger i sitt svar mina ord om syftet med Försvarsmaktens webbplats. Men i fråga om mitt påstående att tidningen är ute och cyklar när den utslungar en grov anklagelse mot Försvarsmaktens informatörer har redaktionschef och ansvarig utgivare ingenting att säga.

Nu ska jag själv göra en tolkning. Jag tolkar SvD:s kommentarstext som att tidningen står fast vid anklagelsen att Försvarsmaktens informationsstab har begått grundlagsbrott. Men underligt nog säger de inte det rakt ut. Jag hoppas att arbetsbelastningen hos JK inte får till följd att JK-utredningen dröjer alltför länge.

Fotnot: Jag har också skrivit en text om mediernas agerande generellt i försvarsfrågor och vad som kännetecknat den bevakningen. Den kan du läsa på den mediekritiska sajten Second Opinion (www.second-opinion.se).

Sverker står för öppenhet

I sex år framåt med början i slutet av mars heter Sveriges överbefälhavare Sverker Göranson. Det är en rekorderlig karl, som jag har haft nöjet att arbeta med under de dryga tre år då jag tjänstgjorde i Försvarsmakten.

Sverker är som de flesta långväga generaler på många sätt präglad av den historia och kultur som genomsyrade det militära försvaret under större delen av förra seklet. Men han är inte sämre karl än att han förändras och utvecklas med den tid som han lever och verkar i, och den Sverker som jag har lärt känna står för öppenhet.

Och med öppenhet menar jag inte att lite menlöst öppna dörren för den som vill titta in, utan en aktiv hållning som innebär att lämna bunkern, gå ut på samhällsarenan och ge sin berättelse.

Sverker Göranson är också bra på dialog, och han personifierar det situationsanpassade ledarskapet. Jag tror att många anställda i Försvarsmakten kommer att gå till jobbet nu med känslan att de ”känner” ÖB.

Sverker har emellertid en liten kommunikativ egenhet. Man kan tro att han ser en EU-koppling till varenda diskussion som rör förband och förmågor. Men ofta är det IO han menar och inte EU; hans utpräglade skånska gör det dock lite svårt att höra skillnaden. Jag är ändå övertygad om att han brinner lika mycket för Europeiska Unionen som för InsatsOrganisationen.