Samhälle

Flera journalister och opinionsbildare tävlar nu om att ge den svartaste bilden av Almedalsveckan, som i dag söndag är över för valåret 2018. Själv vill jag använda det här utrymmet på min blogg med liknande prägel som goda seminarier i Almedalen. Resonerande, nyfiket, komplext. För det fungerar inte att ha den här nazistnärvaron här ett år till. 

Verkligheten är inte svart eller vit, även om nazisternas närvaro i Visby under den andra halvan av veckan var ett verkligt problem, för att ta till en underdrift. Flera föreningar och personer har skrämts bort, vilket ju är precis tvärtemot vad vi önskar av Almedalsveckan. Men frågan är om det är rättvist (och klokt) att skildra Visby som en plätt på jorden där Nordiska motståndsrörelsen har tagit över?

Många talar om vårt land som något att vara stolt över. För egen del passar ordet stolthet inte in särskilt bra när jag ska beskriva Sverige, vår kultur, vårt samhällssystem. Men när det gäller våra grundlagar – de som beskriver de demokratiska värden som sakta men säkert har vuxit fram i vårt land – är det nästan så att stolthet passar bäst. Jag medger att jag blev indoktrinerad som liten; i skolan fick jag lära mig att tryckfrihet, yttrandefrihet, mötesfrihet, föreningsfrihet och demonstrationsfrihet var finfina saker som gjorde Sverige speciellt. Det var som att Sverige hade lyckats bli ”Demokrati med extra allt”. Och det här var bärande komponenter i just vår samhällsmodell.

Under årets Almedalsvecka har polisen som vanligt fått ta emot kritik för att den inte tillräckligt snabbt och hårdfört kört antidemokratiska individer på båten. Anekdoterna om hur polisen fört bort demokrater som höjt sin stämma medan den låtit nazisterna stå kvar är otaliga. Och polisens svar har varit att den tolkar grundlagen efter bästa förmåga, baserat på domar och rättspraxis. Samtidigt som den rättänkande ”mannen på gatan” tycks ha en solklar lösning på dilemmat: ”KÖR UT DEM!”

Jag borde inte behöva informera om att jag avskyr NMR och deras åsikter, men jag skriver det ändå för säkerhets skull. Och jag finner det oroande att en våldsbenägen rörelse som verkligen vill avskaffa demokratin kan utnyttja demokratins fundament för att komma närmare sitt mål och göra intrång i den annars demokratiska gemenskapen här i Visby.

Men hur ska vi göra då? Jag tror inte på idén att bara beordra polisen att bli strängare. Att den ska sluta att behandla NMR:s ansökan om att få hålla möten och demonstrera annorlunda än andra medborgare och föreningar – för då måste vi ju rucka på de principer i grundlagarna som vi brukar hålla högt. Ändå måste vi ju få bort NMR-människornas hot och sabotage mot det öppna samtalet i Almedalsveckan. (Jag skriver NMR-människorna, för de är väl människor i alla fall? Eller ska vi i Sverige börja säga att ”vi är för alla människors lika värde, med undantag för de individer som kan kopplas till nazisterna”?)

Min egen uppfattning, efter två Almedalsveckor i rad med nazister på plats i Visbys innerstad, är att Almedalsveckan inte klarar av sådan närvaro framöver. Det blir för otryggt för en betydande andel av dem som flanerar, diskuterar och minglar här – och en del kommer över huvud taget inte att ta sig till Visby om de vet att det är stor risk att plötsligt stå öga mot öga med en muskelfixerad gosse med pikéskjortbudskapet ”Vi är folket” på ryggen. Eller fem på samma gång.

Men jag tror inte på att förbjuda medlemskap i organisationen NMR – i alla fall inte på kort sikt. Det vore ett mycket stort avsteg från föreningsfriheten. Så vad kan göras på kortare sikt? Jag tror att ett första steg kan vara att Region Gotland gör ett kraftigt uttalande där man medger utan omsvep att Almedalsveckan kan vara svår att genomföra på ett rimligt bra sätt med nazistisk närvaro. Om erfarna jurister sedan kan undersöka om det är möjligt att införa ett lokalt förbud under Almedalsveckan för personer som bevisligen vill störta demokratin och har våld på sitt program (och sin personliga brottslista) kanske polisen helt enkelt kan stoppa dem redan innan de gått i land i Visby. Utan att ändra grundlagen.

Jag frågade en polisman i dag som stod vid SVT:s paviljong och frågade hur veckan hade varit. Svaret var ”lugn”. Ja, från polisens perspektiv var det sannolikt en rimlig summering av veckan, men de personer som har hotats och även fysiskt attackerats av nazister (av vilka jag känner en personligen) har givetvis en diametralt motsatt bild. Och som vårt samhälle ser ut i dag är bilden av Almedalsveckan faktiskt lika betydelsefull som hur den var i verkligheten.

Så medan några medieprofiler använder sitt medieutrymme för att beskriva årets vecka som ”bedrövlig” eller ”kapad av en folkmordsideologi” vill jag säga att jag delvis håller med, men jag är genuint rädd för de allra enklaste lösningarna. Samtidigt vill jag värna Almedalsveckans bästa karaktärsdrag.

Flera av partiledarna har i rungande formuleringar tagit heder och ära av nazisterna. ”Ni har inte här att göra – det här är ett demokratiforum!” röt Stefan Löfven. Jag håller med. Frågan är bara hur man håller dem borta från Visby.

Eller är frågan så svartvit att många är beredda att kasta ut barnet med badvattnet? Ska Sverige förbjuda NMR och bura in anhängarna?

Nazisterna har ett ondskefullt budskap, och är farliga på riktigt. De hatar de värden som de flesta av oss sätter högt. Men när dessa nazister börjar utgöra ett hot mot dessa värden – är rätt svar då att vi erbjuder lite mindre demokrati – i trygghetens namn?

Jag tänker på Jens Stoltenbergs ord efter massakern på Utöya, för jag tror att hans respons på det vidriga terrordådet kan peka mot svaret vi söker. Och nu behövs Almedalsandan också i det offentliga samtalet framöver. Mer demokrati, inte mindre.

Så mitt grundtips idag inför 2019 är att vi bör pröva reformerad lokal ordningsstadga och specialbestämmelser för Visby under Almedalsveckan. Jag tror att Region Gotland bör ta initiativet. Visst kan vi sätta stopp för nazisternas vidriga störningar utan att sluta tro på vår samhällsmodell?

P.S Jag tror inte på att förstärka det offentliga samtalet i Visby genom att gå omkring med bajskorvsballonger under Almedalsveckan. Kontraproduktivt, enligt min mening. D.S

P.S 2 Rubriken har uppdaterats och ytterligare någon språklig justering har gjorts sedan texten först publicerades.

UPPDATERING 13 juli: En vecka efter mitt inlägg kommer justitie- och inrikesministern med ett förslag (som han tydligen presenterat ihop med utbildningsminister Gustav Fridolin) om att stifta en lag som gör att Sverige kan förbjuda rasistiska och nazistiska organisationer. Läs mer HÄR.