Jan Guillou förlorade mot Expressen
”Opinionsnämnden anser liksom PO att ämnet för publiceringarna hade stort allmänintresse.
Jan Guillou har gjort gällande att han genom publiceringarna, och då främst genom uttrycken ”hemlig sovjetagent” och ”KGB-agent” (rätteligen ”KGB-uppdrag”; nämndens anmärkning) på tidningens löpsedlar och förstasidor, osant utpekats som spion och därmed som skyldig till grov brottslighet.
Såvitt framgår var utgångspunkten för artiklarna Arne Lembergs anmälan till Säpo år 1967. Anmälan hade utmynnat i ett ställningstagande från Säpo av innebörd att det som Lemberg beskrivit knappast kunde anses vara brottsligt. Säpos slutsats återgavs i Expressens publicering.
Jan Guillou fick genom tidningen del av Lembergs uppgifter i Säpo-anmälan och fick bemöta uppgifterna. Enligt tidningen bekräftade han att misstankarna om att han tog uppdrag från den sovjetiska säkerhetstjänsten till stora delar var korrekta. Jan Guillou berättade enligt artiklarna bl.a. om hur det gick till när han lät sig värvas av KGB, om hemliga möten och om att han hade levererat två texter och fått ersättning varefter samvaron övergått i politiska samtal. Jan Guillou uppgav vidare att avsikten från hans sida med kontakterna varit att journalistiskt avslöja hur KGB opererade i Sverige. Som Opinionsnämnden har uppfattat Jan Guillou anser han att hans egna uppgifter i huvudsak redovisades korrekt i tidningen.
De omfattande publiceringarna innehöll vidare olika namngivna personers bedömningar av Jan Guillous agerande. Några av personerna antydde att Jan Guillou kunde ha gjort sig skyldig till brott. I vissa av tidningens egna kommentarer ifrågasattes Jan Guillous uppgifter om syftet med KGB-kontakterna. I artiklarna fanns även beskrivningar av personer i Sverige och utlandet som dömts för spioneri.
Enligt Opinionsnämndens mening har de på löpsedlarna och förstasidorna använda uttrycken inte någon helt klar innebörd. Sedda för sig kan de inte sägas ha inneburit att Jan Guillou för läsaren har utpekats som skyldig till brottet spioneri. Frågan är då om löpsedlarna och förstasidorna tillsammans med innehållet i det omfattande artikelmaterialet har inneburit ett sådant utpekande.
Även om Jan Guillou i publiceringarna inte utpekades som spion kan innehållet i löpsedlarna och artiklarna sammantaget möjligen ha lett läsarens tankar till spioneriverksamhet. Av avgörande betydelse för den pressetiska bedömningen av publiceringarna är emellertid enligt Opinionsnämndens mening att artiklarnas innehåll såvitt framkommit var i huvudsak korrekt samt det förhållandet att Jan Guillou fick omfattande utrymme för att komma till tals. Mot denna bakgrund finner nämnden att han inte kan anses ha tillfogats en oacceptabel publicitetsskada.
Det finns alltså inte skäl för pressetiskt klander av tidningen.”
Ja, det är inte världens mest stenhårda friande. En del av förklaringen till beslutet är att ordet “agent” tycks betyda olika saker för olika personer. Denna osäkerhet tycks vara en bidragande faktor till att Opinionsnämnden inte vill fälla Expressen.
Jan Guillou själv har tagit mycket illa vid sig och känner sig utpekad som landsförrädare. Trots att han är stark och etablerad, trots att han har fått ge sin syn både i Expressen och på andra ställen, känner han sig skadad av publiceringen. Det kan man göra sig lustig över om man vill, men jag tycker att den som är mycket stark också måste vara mycket snäll. När det gäller att skildra enskilda personers övertramp, tvivelaktiga extraknäck eller ungdomssynder är medierna en mycket stark makt.
Många journalister, inklusive Expressens chefredaktör, anser att den här PO-processen har visat att Yrsa Stenius är inkompetent för sitt jobb. Den slutsatsen drar jag inte, men jag är orolig för att det blir mycket svårt att rekrytera nästa PO.
P.S. Jan Guillou har kommenterat nämndens utslag för Svt Kulturnyheterna. D.S.
