Folk och försvar
På söndag inleds årets rikskonferens i Sälen om försvar och säkerhet. Det är i sina bästa stunder en arena för öppen, viktig och konstruktiv debatt om sådant som skapar säkerhet och stabilitet. Jag var i egenskap av Försvarsmaktens informationsdirektör med i Sälen tre år i rad, och det var en fantastisk känsla att få umgås och samtala med “försvarsetablissemanget” under flera dygn. Det surrealistiska var när jag fick klart för mig att den “nyhetistiska” skildringen av konferensen ofta uppehöll sig vid bisaker eller mer eller mindre allvarligt menade utspel men utelämnar helheten.
När Svt började sända i stort sett hela konferensen förbättrades läget, eftersom intresserad publik hade möjlighet att hänga med i diskussionerna utan att de hade valts ut, tuggats om och spottats ut i form av nyheter. Ändå har jag förståelse för om en normalorienterad medborgare har svårt att få grepp om försvars- och säkerhetsfrågorna baserat på det som kommer ut från det vackra och ombonade Högfjällshotellet.
I år har de politiska partierna höjt svansföringen i Sälen, och det är givetvis på grund av valåret. Både Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin är på plats (Reinfeldts favorituttryck) och jag får intrycket att socialdemokraterna kommer att förtydliga sin utrikes- och säkerhetspolitik under konferensen – Sahlins tal på måndag eftermiddag kan bli något linjetalsliknande. En analys av Isaf-uppdraget i Afghanistan med efterföljande debatt tvingar rimligen de politiska högdjuren att sätta ner foten i den omsusade frågan.
Årets konferens ska sändas i Svt Forum (vad det nu är, jag ska forska om det) men sänds också på Folk och försvars webb (www.folkochforsvar.se). Redan på söndag eftermiddag är försvarsministern och ÖB på scenen.
Tyvärr har jag en del onda aningar inför konferensen. Jag är inte säker på att valårsfeber är den energiinjektion som höjer diskussionsnivån, särskilt som svensk försvarsdebatt ofta dyker rakt ner i materielbeslut, nostalgigräl och detaljstrider, men hoppar över omvärldsanalysen och ett klargörande av vilken roll Försvarsmakten ska ha. Många tar sig friheten att formulera sina högst personliga tolkningar av båda företeelserna.
Jag har några gånger på denna plats skissat på min egen syn på de militära stridskrafternas roll i dagens Sverige. Jag har skrivit ett längre inlägg om Försvarsmaktens internationella verksamhet för ett kulturmagasin som utkommer om några veckor. Jag kommer att lägga en länk till den texten när den publiceras den 15 februari.
Under den tiden som jag var anställd i Försvarsmakten tyckte jag att den offentliga försvarsdebatten var bedrövlig. Både mediefolk och politiker bär ansvar för det (och också Försvarsmakten själv och andra centrala aktörer, givetvis). Jag ska göra vad jag kan för att bidra till att debatten närmar sig den nivå som samhällsområdets vikt motiverar.
