Dopping spelar solo – avskedsintervjun

I början av 2005 vandrade jag ut från Radiohuset och avslutade därmed min sista period som heltidsanställd på radion. I den här omgången hade jag först tillhört P1-morgon (efter avhoppet från TV4 Nyhetsmorgon) men efter ett par år hade jag övergått till Studio Ett som jag sedan var trogen fram till januari månads utgång 2005. I samband med det här gjorde tidningen Journalisten en profilintervju med mig.

Rubriken blev “Dopping spelar solo”. Jag hade satt mig ner vid det piano som på den tiden utgjorde en del av möblemanget i Studio 8, och både fotografen och reportern hakade på och fann en tacksam vinkel för både bilden och rubriken.

Jag lägger in detta under sommaren 2020 (femton år efteråt) och är rätt nöjd när jag ser vad jag uppgav för drivkraft och motto för reportern Anna Eriksson. Nämligen “att lyfta undan schabloner ur samtidsskildringen och att ha kul” respektive “Tänk själv!”. I artikeln berättar jag att jag har svårt att anpassa mig i stora organisationer och att radion “vet inte om de har något jobb till mig än”. Jag berättar också att jag gärna vill ägna en del tid åt skrivande journalistik. Och “en fast anställning är inte livets mening för Staffan Dopping”. Dessutom kritiserar jag “idén om den egna ofelbarheten”. När denna intervju gjordes och jag just hade tagit steget från public service-jätten hade jag ingen aning om att jag ett halvår senare skulle stega in på myndigheten Försvarsmakten som dess första informationsdirektör.

 

Ur artikel i Journalisten 1-7 feb 2005, “Dopping spelar solo”.