Media

I kölvattnet efter Norstedts indragning av boken om Jan Guillou, ”Höjd över varje misstanke”, skriver Expressens chefredaktör Thomas Mattsson uppskattande om att Guillou uppträtt artigt och seriöst och förefaller ”respektera publiceringstider”. Mattsson höjer också ”ett varningens finger till alla PR-konsulter som tror på proaktivitet”.

Som jag uppfattar chefredaktörens bloggpost är det oseriöst och oetiskt av den som är föremål för en journalistisk undersökning att själv vara aktiv och ge uttryck för sin syn på fakta innan en tidning eller en bok är utgiven och finns till försäljning i kiosker och bokhandlar. Hans tes är att relativt många PR-konsulter (jag förstår faktiskt inte varför han drar in PR-konsulter i Frigyes’ Guillou-bok) ger sina kunder råd att ”vara proaktiva” i syfte att motarbeta god journalistik, för att sabotera. Och inte nog med att Mattsson – förstås – ogillar sådant som försvårar för hans tidning, han anser sig också veta att dessa råd många gånger inte är till gagn för kunden.

I fallet med Guillou-boken är ju den allmänt spridda bilden (i alla fall i dag, onsdag) att den innehåller ett eller två grova faktafel om Jan Guillou och hans familj. Men såvitt jag förstår tycker Mattsson att inte ens när osakligheter kan vara på väg att publiceras ska en person eller ett företag eller en organisation gå ut och vara ”proaktiv”. Nej, man ska vara storsint, och ”publiceringstider” ska respekteras. Man ska snällt sitta still på sin gren och vänta tills falsarierna har nått den stora publiken (det är både artigt och korrekt och ingen publiceringstid har blivit nesligt ignorerad). Sen, när den felaktiga informationen väl har fått spridning – då är det dags att lämna passiviteten och tystnaden och börja kommentera och dementera. Så att publiken inte får den rätta informationen från början. Ja det låter inte riktigt klokt, men så här uppfattar jag Mattsson i dag.

I det här fallet är exemplet en bok där den (av medierna, inklusive Expressen) spridda bilden är att det finns allvarliga felaktigheter. Så vikten av att respektera publiceringstider tycks i Mattssons ögon vara lika stark när en författare eller en journalist står i begrepp att publicera sanningar som osanningar. Märkligt.

Själv står jag fast vid grunduppfattningen att alla som spelar en roll i samhället har anledning att vara proaktiva, det vill säga att självmant i olika kanaler berätta om sin verksamhet och om sin världsbild. Det gäller verkligen inte bara när man riskerar att skadas av publicitet, utan generellt. Information och kunskap är en alldeles för viktig sak för att skötas enbart av journalister.

Yttrandefriheten gäller alla. Det är en princip som till och med har större tyngd än frågan om ”publiceringstider”.