Antirasism

Jag är måttligt förtjust i grundtanken bakom den allt synligare opinion som vill lägga större uppmärksamhet kring ”ras” och hudfärg och inte mindre. Skälet är helt enkelt att jag anser att rasism bäst undviks genom att vi i debatten avstår från att kategorisera oss själva och våra medmänniskor i hudfärgstermer. Detta innebär att jag inte gör vågen när termer som vithetsnormen, normalisering och rasifierad grasserar i det offentliga samtalet.

Jag har varit med på Almedalsveckan tio gånger, och det främsta skälet till att jag tycker så mycket om den här mötesplatsen är att den bygger på öppna samtal, diskussioner där alla – precis alla – är lika välkomna och där vi gemensamt söker finna en grund för demokratiska samtal. ”Här är icke jude eller grek”.

Jag har i dag fått kritik av Kawa Zolfagary (grundaren av ”Vita kränkta män”), som har skrivit en text på Aftonbladets Politism med rubriken ”Inga vita män får läsa denna text”. Bakgrunden är ett seminarium som föreningen ”Rummet” höll i Visby i går, lördag. Det var annonserat som en antirasistisk utvärdering av veckan. ”Rummet med inbjudna gäster kommer att diskutera, analysera och recensera Almedalsveckan utifrån ett antirasistiskt perspektiv. Vilka kom till tals? Vad glömdes bort? Hur har politiker, organisationer och media behandlat antirasismen? Och vad säger det om hur antirasistisk kamp värderas i Sverige?”. Arrangemanget ingick alltså i Almedalsveckan, som ju traditionellt förknippas med öppenhet, fokus på sakfrågor och likabehandling. Inget inträde, inga förbokade platser. Först till kvarn etc.

I morse såg jag att personer på Twitter diskuterade en händelse under seminariet. Det fanns uppgifter om att personer som betecknades som vita skulle ha ombetts att sätta sig på annan plats i lokalen för seminariet för att ge sin plats åt ”rasifierade”. De personer på Twitter av vilka jag först fick läsa om detta är konservative idédebattören Johan Lundberg och “@konsensuseliten”, som är en flitig twittrare som också hör till det borgerliga lägret. Jag försökte se på nyhetssajter om det fanns någon rapportering om detta, som i mina ögon framstod som en hudfärgsbaserad sortering av deltagare i ett Almedalen-seminarium. Men jag hade ju inte någon säker källa, och försökte på Twitter hitta tillräcklig grundinformation. Jag valde att ”retweeta” tweetar från både Lundberg och @konsensuseliten för att jag ansåg att frågan är viktig och jag ville få fler att uppmärksamma ämnet. Att jag retweetar något som har skrivits på Twitter innebär inte att jag har påstått mig ha säker information så att jag kan stå bakom allt. Men jag ser dessa tweetar som en uppmaning till engagerade medmänniskor att haja till, utforska saken för att sedan – om det visar sig befogat – diskutera händelsen i god demokratisk anda.

Men så uppfattas min ”insats” på Twitter tydligen inte av Kawa Zolfagary. För det första nämner han påståenden från en webbsida med kopplingar till ”den rasistiska rörelsen” och skriver att den är full med vinklingar och faktafel. Men sedan tillägger han att också andra personer utan ”direkt koppling till dessa hatsajter” också har spritt felaktig information, och han nämner Johan Lundberg och mig själv (min position på kommunikationsbyrån K-Street Advisors anges noga).  Och textens rubrik var alltså ”Inga vita män får läsa denna text”.  Men i brödtexten framgår att skribenten inte menade det, han tror bara att de vita männen inte tänker göra det. Han tänker nämligen ”skriva lite om separatism”.

Zolfagary anser att Johan Lundbergs twitterfråga ”Stämmer det att ‘vita’ fick flytta sig längst bak på Rummets seminarium om ‘rasifiering’ i Almedalen idag?” tillhör kategorin ”har du slutat slå din fru” och att Lundberg inte vill ha svar för ”sanningen spelar ingen roll här”.  Vad som rör sig i Johan Lundbergs hjärna vet inte jag, men jag utesluter inte att han faktiskt kan önska att uppnå kunskap om det hela. Zolfagary ogillar att jag ”sprider vidare Lundbergs rykte” och han tycks också vara upprörd över att jag taggade tweeten med #dengodarasismen. (Jag har taggat ett antal tidigare tweetar på detta tema med just det. Något ska det stå i taggen, och det går givetvis att kritisera den om man så finner befogat.)

Därefter ”påminner sig” Kawa Zolfagary hur en liberal opinionsbildare anmält ett ABF-seminarium för att det var separatistiskt och för rasifierade. Men problemet var, enligt KZ, att det inte var separatistiskt. Det spelade ändå ingen roll för ”opionionsbildaren”, skriver han: ”Tror ni personen gick på seminariet då? De är som katter som ser en stängd dörr. De krafsar och krafsar tills du öppnar, men sen står de där, totalt ointresserade av att kliva in.”

Jag har lite svårt att följa tankegångarna. Jag är en av två personer som i texten på Politism.se utmålas som tillhörande en strömning som vill ”sabotera för en växande antirasistisk rörelse”. Ja, enligt Zolfagary handlar det om ”att neka människor trygga rum där vi kan dela med oss av våra erfarenheter utan rädsla för påhopp, trakasserier och hot”. Jag kan inte se att samtalet om särbehandling, förnedring och förtryck gynnas av att jag och andra kletas ihop med denna agenda och värderingar som ligger mycket långt från dem jag ansluter mig till. Det är sorgligt att debatten förs på det här viset. Själv försöker jag att så långt det går undvika att stämpla människor som har en annan åsikt än jag, men nu har jag än en gång stigmatiserats och beskrivits som en person som ”sprider vidare rykten från rasistiska sidor”. Jag hade inte sett någon rasistisk sida innan Zolfagary skrev så i sin artikel.

Ett problem med Rummets seminarium i Visby är att inget auktoritativt nyhetsmedium tycks ha funnit det mödan värt att beskriva det som hände. Möjligen är hela talet om att människor i lokalen sorterades efter hudfärg en anka. Och det vore ju bra om någon oberoende kraft kunde slå fast det. Men i stället för att bidra till att bringa klarhet i vad som hände väljer Kawa Zolfagary att gå på person och beskriva mig och Johan Lundberg som associerade med mörka krafter som dels har illvilliga syften, dels inte bryr sig om sanningen.

Jag tycker inte att du har grund för att påstå sådana saker, Kawa Zolfagary!