Viktigt att förnya medieetiken
Pressetik är mer än bara ett system för att hålla undan det värsta ogräset från våra medier. Systemet med pressens “självsanering” infördes faktiskt i en smått hotfull atmosfär, för det fanns när PO-funktionen infördes för 40 år sedan en politisk vilja att införa en striktare statlig kontroll över medierna. Bättre då att stå för kontroll och sanktioner i egen regi, tyckte journalisterna och mediebranschen i allmänhet. Kanske kan det få politikerna att hålla fingrarna borta.
Och det har i stort sett blivit så, men med rätt hårfin marginal om ni frågar mig. Självsaneringen fungerar egentligen rätt rackligt, och mediernas förståelse för pressetikens innersta kärna brister i många fall. Jag är rätt övertygad om att politiska krav på justerade gränser för tryckfriheten återkommer om inte det självsanerande systemet får mer tänder.
Det är klokt att utöka PO:s övervakningsområde till hela mediebranschen, inte bara pressen. Men det räcker inte. Många journalister tror att de har pressetiken i ryggmärgen och låter de etiska spelreglerna bli en hyllvärmare. Här krävs analys, diskussioner, workshops – öppenhet!
