Försvaret såg framåt men behövde inte vända blad

När jag var nyanställd som informationsdirektör i Försvarsmakten drogs planerna upp för en unik och gigantisk kommunikationssatsning riktad mot alla anställda. ÖB skulle resa runt i hela landet och personligen möta så många medarbetare som möjligt, både officerare, civilanställda och värnpliktiga. Syftet var att kommunicera försvarets förändrade uppgifter och betydelsen av att varje medarbetare förstod och accepterade den nya inriktningen (alltså insatsförsvar med fokus på internationell verksamhet).

Arbetsnamnet för ÖB:s turné var “vända blad”. Jag kände instinktivt en motvilja mot begreppet. Jag kan inte säga exakt vad jag ogillade, men det var för lite positiv framåtrörelse och dessutom ligger det snubblande nära att uttrycket står för att man skäms för det som har varit och försöker glömma. “Don’t mention the invasionsförsvar”.

ÖB hade något år tidigare kommit ut med en liten framtidsskrift med titeln “Vägen framåt”. Jag tyckte att känslan och associationerna till dessa ord var betydligt mer entusiasmerande och utan tvivelaktiga bibetydelser. Så jag drog i gång en kampanj för att skippa “Vända blad” och i stället etikettera den landsomfattande kommunikationsturnén med “Vägen framåt”. Och så blev det.

Kanske finns det paralleller mellan Försvarsmaktens nystart 2005-2006 och den som kungen nu ska ägna sig åt. Båda måste fokusera på att göra rätt saker i en på många sätt förändrad omvärld. Men Försvarsmakten behövde aldrig “vända blad”.