januari 2011

Visserligen har i dag Dagens Nyheter ett helt uppslag om ett upprustande Ryssland. Bra, den ryska utvecklingen är ju just en väsentlig del av vår omvärld. Men svenska diskussioner om Ryssland brukar regelmässigt tappa sans och fattning.

Detta illustreras av den bluff om ”ryskt hot” som startades av DN för knappt fyra år sedan och spred sig till snart sagt samtliga medier. Hela folket fördes bakom ljuset och inget medium har ännu korrigerat falsarierna.

Det är den sista januari 2007. En samling prominenta personer har samlats i Bernadottebiblioteket i Kungliga Slottet för att delta i seminariet ”Gemensam säkerhet i en globaliserad värld”. Seminariet är Försvarsmaktens gåva till kung Carl XVI Gustaf på dennes 60-årsdag året före. Det är trångt i salen, men tre medier har bjudits in, varav två är på plats.

Seminariet inleds av överbefälhavare Håkan Syrén. Därefter beskrivs och analyseras säkerhetshot, globalisering, civil och militär krishantering av medverkande som Tomas Ries från Utrikespolitiska institutet, överste Mats Engman från MUST, professor Wilhelm Agrell, Saco-ordföranden Anna Ekström m fl. När seminariet avslutas svingar sig kungen spontant upp i talarstolen och uttrycker stor tacksamhet för de initierade genomgångarna och betonar att det är viktigt att försvars- och säkerhetsfrågor diskuteras och genomlyses. Något medietryck kan inte skönjas.

Ändå hade seminariet, som f ö TV-sändes av Sveriges Television några dagar senare, en programpunkt som borde kunna intressera. En hög chef i den svenska militära underrättelsetjänsten ger inblickar i säkerhetsläget i vår omvärld, inkluderat en alldeles färsk, reviderad syn på Ryssland från militär synpunkt.

Det är inga dramatiska uppgifter som överste Mats Engman ger. Han säger att han INTE ser att den ryska björnen ”har vaknat” och skulle utgöra ett militärt hot mot Sverige. Men han konstaterar att den reviderade bilden visar ”ett stärkt Ryssland som agerar med större självsäkerhet och som också har fått ökad handlingsfrihet”. Den förbättrade ryska ekonomin innebär att ”den negativa utvecklingen för den ryska försvarsmakten nu vänt”.

Det är en nyanserad och faktagrundad överste som lägger ut texten inför auditoriet i Bernadotte-biblioteket, däribland två journalister. Han talar inte i klatschiga rubriktermer och han är tydlig med att han ser inget ryskt ”hot”.

Samma kväll publicerar Försvarsmaktens hemsida ett referat av Engmans föredragning, med rubriken ”Reviderad syn på Ryssland”. Där citeras de delar som har bäring på Ryssland, ja hela texten på mil.se fokuserar på just Ryssland. Den publiceras kl 22.10 den 31 januari 2007.

De journalister som fanns i lokalen uppfattar av allt att döma ingen nyhet i det som sagts på ”kungaseminariet”. Inte en rad skrivs om MUST-föredragningen på Stockholms Slott.

Två veckor senare har en reporter på Dagens Nyheter fått vittring på Försvarsmaktens reviderade syn på Ryssland. Den 14 februari trycker DN en helsida med förstasidespuffen ”Försvaret ändrar synen på ryskt hot”. Ordet ”hot” är några timmar senare på hela Mediesveriges läppar. DN skriver vidare att att försvarsledningen vill satsa mer militära resurser i Sverige på internationella insatsers bekostnad, och det sägs vara motiverat av den förändrade synen på Ryssland.

I artikeln på sidan 8 upprepas att försvaret vill satsa mer militära resurser i Sverige. Detta, plus förstasidespåståendet om ett ”ryskt hot” är de två sakfelen från DN:s sida. Detta räcker dock för att samtliga nyhetsmedier, med nyhetsbyrån TT i spetsen, samma morgon basunerar ut att den svenska Försvarsmakten nu ser Ryssland som ett militärt hot, björnen har minsann vaknat och här ska omfördelas militära resurser för att möta detta hot. Detta påstår Ekot, Rapport, TV4, svd.se, Norrländska Socialdemokraten, Sydsvenskan, Radio Malmöhus, Radio Rix, sr.se, Östersundsposten, Nordnytt, Expressen, Aftonbladet, ja ALLA!

Det var en lögn att Försvarsmakten såg ett ryskt hot. Motsatsen hade ju presenterats i full öppenhet två veckor tidigare på ett seminarium med ÖB och statschefen på plats. Men det spelade ingen roll, för här hade nyhetslogiken och fullständig avsaknad av faktakoll slagit till. Efter bara ett par timmar hördes indignerade politiker kommentera Försvarsmaktens ”budgetmässiga” varningsrop om Ryssland. ÖB och hela myndigheten angreps i debatten för sitt tilltag att återigen skrämma med ryssen. Det blev riksdagsfråga och blodfulla kommentarer på nästa dags ledarsidor. Hela Sverige visste nu att ÖB och hans medarbetare ville sprida rädslan för ett ryskt militärt hot (mot Sverige).

Men det var som sagt inte sant. Jag gjorde i min egenskap av informationsdirektör i Försvarsmakten ett antal försök att få den rusande journalistkåren att bromsa in och korrigera det som blev fel, men jag lyckades inte. Jag talade i telefon med ett stort antal redaktörer och reportrar, jag mejlade och jag hänvisade till mil.se:s referat från den 31 januari men den samlade medieindustrin ville inte höra på det örat. Några var till och med oförskämda när jag hade fräckheten att påpeka att Försvarsmakten inte hade den åsikt som de påstod.

För att summera: i februari 2007 påstod i stort sett alla svenska nyhets- och samhällskanaler att Försvarsmakten plötsligt hade larmat om ett ryskt militärt hot. Det finns kvar för eviga tider i åtskilliga mediearkiv. Såvitt jag vet har det aldrig rättats, trots att jag själv vid ett antal mediedebatter har berättat om den här pressetiska genomklappningen.

Säger det här någonting om Försvarsmakten? Säger det mer om svenska nyhetsmediers förmåga och oförmåga? Sannolikt.

Säger det något om de mekanismer som bestämmer vad vi medborgare får veta om diskussionerna på Rikskonferensen i dag, i morgon och på tisdag? Jag är rädd för det.

P.S. En och annan kanske tycker att jag gör för stor sak av att medierna valde att använda ordet hot, som ju är kortare och enklare än den omständliga beskrivning som överste Engman gav. Då säger jag så här: i säkerhetspolitiska sammanhang betyder hot något mycket specifikt, nämligen att en makthavare har såväl resurser som avsikt att använda sin styrka. Försvarsmakten och MUST väger sina ord på guldvåg och menar just det de säger och inget annat. Det är på tiden att också makthavarna i medievärlden börjar inse och leva efter insikten att det märkvärdiga med ord är att de betyder något. D.S