Reportern som ser mörkning överallt
Skriver han att en stridsbåt har kört för fort eller att en robot har avfyrats så är det vanligen just det som har hänt. Han är verkligen duktig på allt som smäller och bullrar.
Men han tycker väldigt illa om Försvarsmaktens informationsstab, som jag var chef för fram till december 2008. Under flera år har han återkommande, på nyhetsplats i Svenska Dagbladet, anklagat informatörerna för att medvetet hålla tillbaka viktig information. I synnerhet brukar han hävda att informatörerna inte vill berätta sanningen om det som sker i Afghanistan, och mer än en gång har han antytt att det är politiska hänsyn bakom.
Igår var han arg två gånger i radio, trots att han troligen älskar att få höras i P1-morgon och Studio Ett. På morgonen darrade rösten så mycket att jag trodde att han skulle börja gråta. Så arg var han på att Försvarsmakten, i hans ögon, var så dålig på att informera.
Han var särskilt besviken på att de intensifierade stridshandlingarna i Afghanistan inte hade lyfts upp mer under valrörelsen. Ja, mitt intryck när jag hörde Mikael Holmström igår morse var faktiskt att han starkt ogillade de rödgrönas avsikt att ta hem Sveriges soldater från Afghanistan. Och kanske hade de rödgröna ”kommit undan” med det just därför att Försvarsmakten inte hade berättat tydligare om att talibaner och andra upprorsmän skjuter och spränger värre än vanligt på senare tid. Det var kontentan. Apropå ”politiska hänsyn”, alltså.
Om Holmström inte regelmässigt tog i så våldssamt och var rasande arg redan i inledningen av diskussioner skulle det gå lättare att föra resonemang om de verkliga bristerna i Försvarsmaktens information om Afghanistan. För de finns. Främst är det själva berättelserna om det som händer som har svagheter, för det mesta skildras på en stel, torftig, traditionstyngd rapportprosa som är mycket svår att begripa för vanligt folk. Ja inte bara svår att begripa, det är tråkigt också. Många gånger har jag önskat att Försvarsmakten kunde ge lika mycket färg och närvaro åt en berättelse som den schvungfulle Holmström.
Varför berättar Försvarsmakten så återhållet och inte sällan fikonspråksmässigt? Ja, det beror till stora delar på att de grupperingar inom Försvarsmakten som sitter på basinformationen är vana att uttrycka sig så. Det händer också att de halvt misstänksamt sitter på uppgifterna och inte delar med sig omedelbart till informatörerna. I många år var vissa officerare ovilliga att inviga informationspersonalen i det som hänt, eftersom de inte litade på att uppgifterna inte snabbt skulle hamna hos pressen! Så illa är det inte nu, men det finns rester av denna misstänksamhet mot (civila) informatörer än i dag. Detta är ett problem som har minskat de senaste 2-3 åren, men det återstår mycket.
Personligen är jag fortfarande mycket engagerad i dessa frågor, trots att jag är fri konsult sedan nästan två år. Men jag blir beklämd när journalistkåren systematiskt skuldbelägger Försvarsmaktens informatörer, som sliter för att öka transparens och proaktiv kommunikation varje dag.
Men att attackera en hel yrkesgrupp är ju ett effektivt sätt att få stora rubriker, då en stor del av landets medier – helt utan egen faktakontroll – vidarebefordrar påståendet om att Försvarsmaktens informationsstab bedriver systematiskt undanhållande av fakta om Afghanistan. Titta på webbsajter och TT-texter från senaste dygnet. Hela Mediesverige sjunger med i Holmströms anti-informationsstabskampanj! De flesta har ingen aning om anklagelserna är sanna, men de publicerar av gammal vana! Vi brukar ju tro på SvD, som är så duktig på försvarsnyheter.
Ja, tidningen är duktig på försvarsnyheter. Men bland alla korrekta uppgifter om Försvarsmakten nästlar det sig in viljan att må lite bättre genom att smutskasta en hel stab. Sannolikt som en följd av gamla oförrätter, för känslan av att inte mötas av vederbörlig respekt, för önskan att upphöja sig själv genom att trycka ned en grupp människor som vanligen inte angriper tillbaka.
Det är kanske mänskligt. Men det är inte allsidig information i medborgarnas intresse.
Dock är jag enig med Mikael Holmström om att Försvarsmakten bör stärka sin information eftersom verksamheten berör hela folket. Men det gör man genom att åtgärda det som orsakat bristerna. Och det är inte medveten mörkning från Informationsstaben.
Tillägg 9 okt: Jag har fått mycket mothugg för mitt inlägg, bl a på Newsmill. Men stöd också. Statsvetaren Ulf Bjereld har twittrat om att han delar min syn, och Jespers Blogg förstår inte vad det är som skulle ha mörkats.
