Försök inte stjäla tillbaka politikerveckan!
Jag älskar Almedalsveckan! Förmodligen mer än många politiska reportrar, som verkar tycka att det är störande att det rent partipolitiska numera bara är en ingrediens bland många under den pulserande veckan då hela Visby är platsen för samhällsdebatt, opinionsbildning och ett unikt experiment i öppenhet.
Jag har skrivit om det här i ett inlägg i dag på Politikerbloggen. Läs gärna!
(anmärkning år 2020: Inlägget på Politikerbloggen finns inte kvar, men jag lägger in texten nedan:)
Knutson, Mellin och Arenander – försök inte stjäla tillbaka Almedalsveckan!
Almedalsveckan fortsätter att växa. Trots att Visby är en liten stad tycks denna unikt öppna tradition inte ha nått smärtgränsen.
Men Almedalens utveckling till en mötesplats för samhällsdebatt av alla slag ses inte med blida ögon av en hel del politiska journalister. De längtar tillbaka till den tid då de politiska partierna dominerade veckan, och dit längtar kanske några av partierna också.
Men förändringarna har varit till fördel för medborgarna, som här kan delta i praktisk demokrati med diskussion och delaktighet i högsätet. Därför är det nu viktigt att avvisa eventuella försök att ”återpartifiera” veckan.
Just nu lägger många medieredaktioner sista handen vid planeringen för att bevaka Almedalsveckan i Visby, som inleds söndagen den 4 juli med moderaternas dag och tal av statsminister Fredrik Reinfeldt. Men veckan är numera så mycket mer än partipolitik. Den har blivit en pulserande mötesplats som mer och mer frigör sig från de politiska partiernas agendor. Detta gillas inte av alla.
Vilka glasögon kommer årets reportrar i Almedalen att bära? Kommer de att se hela vidden av det lyckade experiment i demokrati och delaktighet som äger rum här?
Vilken sorts journalister som sänds till Gotland kommer att spela stor roll för svenska folkets bild av diskussionerna som förs i seminarierum, tält, trädgårdar, i gränder och på serveringar i sommarfagra Visby. Det val av reportrar som görs av Svt, Aftonbladet, Ekot och andra bestämmer till stor del mediebilden av Almedalsveckan.
I många år hette det Politikerveckan. Under de första åren var i stort sett bara partierna på plats här, men snart arrangerades ekonomiska seminarier när de politiska journalisterna ändå var på plats för att bevaka partiledartalen och numera hålls mer än tusen seminarier på denna enda vecka.
De sju riksdagspartiernas tal i parken Almedalen är fortfarande hjärtat i Almedalsveckan, och det ”hör till” att man är på plats och lyssnar till talet även om man är i Visby för att skapa uppmärksamhet för sig själv eller sin organisation. Men sedan flera år initieras merparten av alla seminarier och evenemang av en brokig samling organisationer, företag och rörelser, både penningstarka och rent ideella. Jag ser ingen nackdel i att partierna inte längre dominerar allt under veckan.
Men stora delar av det som inte rör partipolitiken brukar negligeras eller avfärdas på nyhetsplats i medierna, förmodligen därför att redaktionerna slentrianmässigt sänder sina tyngsta politiska reportrar till Visby. Dessa reportrar brukar av gammal vana (?) fortfarande använda begreppet Politikerveckan i sina texter och rapporter, trots att arrangören Gotlands kommun sedan länge har bytt namn till Almedalsveckan – just för att understryka att detta är en mötesplats för alla tänkbara samhällsområden.
Jag har givetvis ingenting emot att erfarna politikreportrar som Mats Knutson, Lena Mellin eller Inger Arenander också reser till Gotland och punktmarkerar partiledarna och annat partifolk som kommer till Almedalsveckan. Men jag vill att Svt, DN, Sveriges Radio och andra också skickar allmänreportrar och miljöreportrar och kriminal- , kultur- och socialreportrar etc eftersom Almedalsveckan är en unik plats för möten och dialog också på dessa områden.
Allt i Almedalsveckan är inte politik. Men allt är samhälle och levande debatt. Öppet, angeläget och gratis i en av Nordens vackraste städer. Politikerveckan är död. Leve Almedalsveckan!
Staffan Dopping
kommunikationskonsult
