Om driften att dela och uttrycka sig och maskinerna som våra vänner

Digitala infödingar och immigranter
Tidigare i morse var jag på ett frukostseminarium på JMW Kommunikation om sociala medier. Brit Stakston, strateg på JMW och Eva Forss från Microsoft talade om hur de nya kommunikationsmöjligheterna förändrar tillvaron för de flesta. De påminde om att det finns två kategorier användare, de som levt hela sitt liv med datorer och internet (digitala infödingar) och vi lite äldre som har tagit till oss de nya verktygen i vuxen ålder (digitala immigranter). Vi ska helst kunna finnas på samma plattformar och berika varandra!

När jag för några år sedan upptäckte att människor gjorde egna hemsidor och la ut bilder och privatberättelser om sig själva tyckte jag först att det var lite fjantigt. Ego ego, vem har intresse av det där? Och är det inte att be om integritetskränkningar?

Djupt mänskligt behov
Nu när jag själv är aktiv på Facebook och Twitter förstår jag att det dels är ett djupt mänskligt behov att få berätta om sitt liv och dela med sig till andra. Och också att nätverksbyggande inte är så effektivt om det bara handlar om iskalla fakta, vi som samtalar i offentligheten är samtidigt människor.

Men de nya medierna förändrar också situationen för företag, myndigheter och kommunikatörer. Vi som producerar information, åsikter och opinioner är så många fler nu, och informationssamhällets infrastruktur möjliggör för till synes resurssvaga att bli hörda – om de lyckas trycka på de rätta knapparna.

Trycka broschyr är fel knapp!
Om det har varit ett mantra i åratal på informationsavdelningarna att det handlar om att få i gång en dialog med målgrupperna och helst få det att växa till en relation så är det nu inte bara en vacker vision – det är en konkret nödvändighet just nu!
“Vi måste trycka en ny broschyr” har aldrig varit så lamt och otillräckligt som i dag. Det är andra knappar som vi trycker på nu, om det ska få effekt.

Den teknik som jag har tillgänglig i dag är fantastisk. Jag förundras över hur väl vi förstår varandra, jag och min iPhone. Jag och min MacBook. Minns ni hur ingenjörsaktiga de första ficktelefonerna var? Ericsson Hotline, som skickade ut en gäll signal varje gång som telefonen (eller stationen, som servicefolket sa) kom utanför täckningsområdet.

I dag har popstjärnornas 80-talsverser blivit sanning. Om vi har svårt att kommunicera med varandra i dag – så inte är det en följd av tekniken!

Du kan glömma dina ensamma stunder, du kan lita på teknikens under.. (Wilmer X)

Du ska inte längre slita i ditt anletes svett, du ska ägna dig åt vetenskap och konst
Du ska inte längre släpa på Sisyfos sätt, du ska ägna dig åt kärlek och kultur
Maskinerna är våra vänner, utan dom inget paradis, maskinerna är våra vänner – naturligtvis!
(Kjell Höglund, mitt versurval)