Fjantigt av Viggo
I dagens Resumé skriver chefredaktören Viggo Cavling om Försvarsmaktens rekryteringskampanjer. Han tycks inte förstå att uppgiften att rekrytera personal är en förutsättning för att det över huvud taget ska vara möjligt att lösa myndighetens uppgifter, både här hemma och internationellt.
Det är lite fjantigt av Viggo att kalla den kommunikationen för propaganda. PR, okej – eftersom det handlar om att kommunicera med och bygga relationer med allmänheten. Men det är inte fråga om om att med massiv annonsering försöka ändra svenska folkets åsikter. Nej, kampanjmiljonerna motiveras helt och hållet med att de behövs för att Försvarsmakten ska kunna göra det jobb som den ålagts av statsmakterna. Syftet är alltså inte opinionsbildning (i den gängse meningen).
Han upprepar också sin skepsis mot Combat Camera, och säger sig vara säker på att aldrig få se blödande svenska soldater från försvarets specialförmåga inom visuell information. Det tror jag inte han ska vara så säker på.
Combat Camera har väldigt tydliga principer för sin verksamhet och för vad som lämnas ut till exempelvis medieredaktioner. Och om redaktionerna väljer att tacka nej så är det helt okej, givetvis. Combat Camera är nämligen inte tillkommet för att leverera bilder och video till svenska medier, utan har som huvuduppgift att vara ett taktiskt och operativt ledningsstöd på olika nivåer i Försvarsmakten. Visuell information i realtid från bl a insatsområden möjliggör exempelvis smartare planering, högre operativ effekt och också effektivare skydd av personalen. Det är rätt goda skäl för att skaffa den förmågan. Att man sen erbjuder material till medierna är en bonus. Skulle det vara bättre att hemlighålla materialet?
Tänk att så många journalister tror att allting handlar om dom…