Jag ger upp i mediastriden
I många år har språkmännens rekommendation varit “ett medium, flera medier”. Samtidigt tycks journalister och andra i den pratande klassen älska latinska pluraländelser, så det blir “media” allt oftare. På 80-talet gick jag med i Kaj Karlholms medieklubb – det enda kravet för medlemskap var att man brukade formen medier och inte media.
Jag har varit uthållig och principfast, men nu ger jag upp. Jag hör ibland mig själv säga “media”, ofta för att inte i onödan skapa friktion med den person som jag för tillfället samtalar med. Dessutom är ju media inte helt fel, så länge det handlar om plural.
Men – det finns en gräns som jag inte passerar! Jag kommer aldrig att tala om media som singular. Det är ju fnoskigt att bruka latinska pluraländelser och samtidigt avslöja att man inte förstår skillnaden mellan ental och flertal.
Så att jag ger upp i mediastriden innebär inte att jag kommer att säga som Ekots röster i Sveriges Radio nyss, som hänvisade till uppgifter i “svensk media”. Det är ungefär lika elegant som att säga svensk grodor, svensk problem eller journalistisk inkompetenser. Och jag VET att Sveriges Radios språkvårdare sedan länge starkt avråder från att säga svensk media. Ändå låter det som det gör i radion.
Förlåt, Kaj, att jag sviker medieklubben när du sedan länge är död och inte kan föra mig tillbaka till den rätta vägen! Men jag startar i dag en ny klubb: svenska media-klubben. Jag ger aldrig upp engagemanget för ett språk som fungerar.
