Uffe Larsson gjorde skillnad
Uffe Larsson är född samma år som jag. Igår dog han – föll ihop i hemmet och hittades livslös. Pang – så är han borta.
Han var en entreprenörstyp, minst sagt. På 80-talet hade vi ganska tät kontakt – vi hjälpte och hade nytta av varandra. Jag var programledare på Radio Stockholm och han sprutade ur sig underhållningsidéer och ville marknadsföra och dra till sig publik och sponsorer. I praktiken blev han en återkommande radioprofil som bjöd på gratis underhållning när han hade vägarna förbi. Så spontant var det i Radio Stockholm under “de gyllene åren”.
Då var han stor och tjock och redan tunnhårig. Han spelade mycket på de där svagheterna, även om vemodet och känsligheten ofta trängde fram i röst och blick. Han var otroligt varm, rolig och uppmärksam så jag tror aldrig att jag sa nej när han ringde och erbjöd sig att göra ett studiobesök.
Sedan gick det många år utan att vi hade någon kontakt – så när som på ett hej under något premiärkalas eller så. Men för något år sen ringde han plötsligt en dag och ville få Försvarsmaktens sponsorstöd för något teaterprojekt, om jag minns rätt. Jag kunde inte hjälpa honom, men det blev ett långt och böljande samtal om de vägar som vi rört oss på sedan 80-talets ungdomliga lättsinne.
Uffe Larsson var så mycket entreprenör så att han lätt kunde uppfattas som jobbig när han ringde och ville “ha draghjälp”. Men han var i första hand generös och omtänksam. Och påfallande ärlig och rättfram, inget “slingeling”. Jag hade känslan av att han följde sitt hjärta och gjorde sitt allra bästa. Jag saknar honom.