SvD:s grova anklagelse var falsk
Så har det alltså slagits fast från självaste Justitiekanslern: Svenska Dagbladets sensationella anklagelse i mitten av januari mot Försvarsmaktens informationsstab var en anka. Påståendet om brott mot grundlagens efterforskningsförbud saknade grund, slår JK fast efter en prövning som föregåtts av en sju månader lång förundersökning utförd av City åklagarkammare. Det ska bli intressant att se hur tidningen kommer att rätta till sitt misstag/fadäs/lögn (välj det begrepp som passar).
Anklagelsen gick ju ut på att den stab av informatörer i Försvarsmakten, som jag ledde fram till den 8 december i fjol, skulle ha ägnat sig åt att medvetet bryta mot reglerna i Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen genom att jaga journalisters källor bland soldater i Afghanistan. Svenska Dagbladet publicerade i flera artiklar påståenden om att informationsstaben ”begärt” att det skulle samlas in mejl mellan medier och soldater och detta på ett sätt som skulle ha inneburit ett brott mot förbudet för myndigheter att efterforska mediers källor.
Det som i själva verket hade hänt (och som jag redovisade i en artikel på Brännpunkt den 23 mars) var att den soldat som fått mejl från SvD:s journalist självmant hade bett om kommunikativt stöd av sin press- och informationsofficer på campen Northern Lights i Mazar-e-Sharif. Det går knappast att tala om efterforskning av källa, när ”källan” själv kontaktar en medarbetare inom myndighetens informationstjänst för att få hjälp att svara en påstridig reporter.
Men det var just den bilden som Svenska Dagbladet målade upp i januari: lömska informatörer, utan respekt för grundlagen, som maktfullkomligt försöker dammsuga in alla eventuella kontakter mellan soldater i internationell tjänst och medieredaktioner på hemmaplan. Detta var alltså den bild som tidningen SvD gav på nyhetsplats av Försvarsmaktens informationstjänst.
Nu har JK beslutat att förundersökningen ska läggas ned:
Justitiekanslerns bedömning
Med hänsyn till resultatet av förundersökningen finner Justitiekanslern att
det inte har framkommit att något brott mot efterforskningsförbudet skulle ha förekommit. Justitiekanslern beslutar därför med stöd av 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken att förundersökningen ska läggas ned.
Ärendet avslutas härmed.
Från JK finns inte en stavelse som utgör stöd för det som Svenska Dagbladet påstått vara fakta. Ingen efterforskning har skett, punkt slut. Svenska Dagbladet har på nyhetsplats publicerat rappakalja (och har också på ledarplats refererat till ”avslöjandet”).
För mig personligen är det givetvis tillfredsställande att jag har stöd av ett JK-beslut när jag förbehållslöst har uttalat att Svenska Dagbladets anklagelser är struntprat, påhitt. Men det är också en lättnad för de hårt arbetande informatörerna i Försvarsmakten, som på senare tid har intensifierat ansträngningarna för att modernisera kommunikationen i myndigheten. Öppenhet, resultat, ansvar lyder de centrala värdegrundsorden. De ska vara vägledande också för informationen. Och under min tid som informationsdirektör ägnades mycket möda åt att kraftfullt betona hos både förbandschefer och informatörer i hela landet vikten av den största respekt för Tryckfrihetsförordningens bestämmelser och anda.
När SvD slungade ut sin osanna anklagelse om brott mot efterforskningsförbudet följde ett 50-tal svenska medier efter. De återpublicerade SvD:s påståenden, och många beskrev tidningens uppgifter om otillåten mejlinsamling som ett ”avslöjande”. Det samlade Mediesverige valde att tro på anklagelsen om att Försvarsmaktens informationsstab bröt mot grundlagen. Nu vet vi att det var fel.
Om SvD inte kraftfullt erkänner sitt misstag, och det på ett sätt som inte kan missas av publiken vare sig på papper eller på nätet, så har tidningen förlorat en stor del av sin heder. En rättelse bör dignitetsmässigt vara i paritet med det fel som har begåtts. Då duger inte en rund och resonerande korrigering på sidan 2.
Alla kan göra fel. Men hur man tar ansvar för sina fel varierar högst betydligt.
