juni 2009

Hurra för Almedalsveckan! Den pulserande mötesplatsen som bara växer år för år förtjänar beundran och stöd, men succéer som den här hamnar gärna i onåd hos förståsigpåarna. Det har blivit dags att ”ta ner” den på jorden, tycks många mena sedan flera år. Men Almedalsveckan är ett fantastiskt lyckat experiment i delaktighet och demokrati, som hela den fria världen (åtminstone våra europeiska grannar) borde ta efter.

Jag deltar i år för femte gången i evenemanget som mer och mer frigör sig från de politiska partiernas agendor. Den hette länge politikerveckan, men har ni noterat att den beteckningen har kopplats bort? Nu är det bara Almedalsveckan (men det låtsas inte TV4 och Svt Rapport om utan säger att politikerveckan har dragit i gång).

Ärrade Almedalsrävar har skaffat sig egna ”mat- och sovklockor” för en helgjuten dag i sommarfagra Visby. Efter en närande frukost i lämplig miljö är det läge att scanna dagens seminarieprogram – ibland kan dagens första seminarium kombineras med frukosten och då uppstår synergifördelar. Så fort man rör sig i centrala Visby stöter man på folk som man känner – eller gärna vill känna – och spontana möten och visitkortsbyten sker hela tiden.

Sedan börjar gissningarna om vad dagens partiledartal ska innehålla för utspel – fast det är ju redan på presskonferensen några timmar tidigare som eventuella nyheter brukar komma. Klockan 17 varje dag har PR-proffsen på Prime ett redan klassiskt rosévinsmingel, som är en utmärkt laddningsdepå . Sedan promenad till den vackra parken för själva partiledartalet. Och därefter kommer den både roliga och klargörande utfrågningen av partitalaren, oftast strålande genomförd av Lars Adaktusson under rubriken ”Efterfrågat”. Imitatören Göran Gabrielsson garanterar skrattnivån. Allt gratis, förstås.

Problemet är att det är nästan omöjligt att klämma in en middag i programmet. Särskilt om man är i Visby också för att jobba.

Men bortsett från de rent privata nytto- och glädjeämnena i ett Almedalsbesök finns också en ostridig samhällsnytta. I Visby arrangeras under denna vecka inte mindre än tusen seminarier, och så gott som alla är öppna för vem som helst. Alla är gratis, och vanliga intresserade medborgare är lika välkomna som politiker, journalister och lobbyister att komma med inlägg eller begära klarlägganden. Det är ÖPPENHET i sin prydno. Det är praktisk demokrati, där diskussion och delaktighet sitter i högsätet.

Att det är lobbyisters och PR-byråernas Mecka är i mina ögon inget som sänker betydelsen. Eftersom de flesta uppträder med öppet visir och respekterar traditionen av öppenhet och delaktighet så är det bara att tacka och ta emot. När journalister beskriver Almedalsveckan så förekommer inte sällan magsura kommentarer om att PR-maffian regerar och att det är omöjligt att ragga politiska nyheter i detta sammelsurium av möten och utspel.

Ja, om den levande demokratins högsta syfte hade varit att generera nyheter och underlätta journalistens produktionsförutsättningar – då hade kritiken varit motiverad. Men om man värdesätter medborgarens möjligheter att ta till sig fördjupad kunskap i viktiga samhällsfrågor, och själv kunna diskutera med makthavare, experter och förtroendevalda, då borde berömmet ligga närmare till hands.

Almedalsveckan är unik i hela världen. Låt inte förstelnade Janteattityder bidra till att försvaga denna fantastiskt öppna och demokratiska mötesplats!