Tala ut om uttalet! (inlägg till Radiotidningen våren 2004)
Ni som har följt mig ett tag vet att jag sedan ett par år avstår från att specifikt kommentera språket i publicservice-bolagen. Den bojkotten är föranledd av den föraktfulla attityden som har mött mina försök att bidra till ett bättre radio- och tv-språk.
Men i april 2004, när jag fortfarande var anställd i Sveriges Radio, skrev jag ett inlägg i personaltidningen om uttalet i etermedierna. Jag hittade en kopia av texten när jag gick igenom en pärm fjorton år senare och anser att jag kan publicera det inlägget utan att bryta min bojkott.
Man får prata lite som man vill om man är medarbetare på Sveriges Radio.
– Jaså, du säger /vacktmejster/ och du säger /vachtmajster/? Ja, säg som du vill!
– Du säger /all kaiiiiiiiida/ du. Tja, varför inte. Det är ju din ensak. Någon säger si, någon säger så.
– Var det ett Jas-plan som damp ner på Långholmen? Dom säger att det var ett Gripen-plan, dom som håller koll på begreppen och språkriktigheten. Men varför ska man bry sig om dom? Var och en är sin egen språk- och uttalschef.
Nästan alla i SR uttalar kaos lätt kaotiskt, som om det stavades cowos. En del säger konsekvent /kuvejt/, trots att dom som har betalt för att kunna sånt här entydigt rekommenderar /kuvajt/. I stort sett kan man säga att när det gäller uttal så råder en enda villervalla. En stor majoritet av dom som har förmånen att få göra sig hörda i etern tycks strunta blankt i språkvårdens rekommendationer.
Hundratals språkråd och uttal finns lätt tillgängliga på varenda SR-dator, antingen via webben eller – för nyhetsfolket – direkt i programvaran ENPS. I Radiohuset finns två språkvårdare som följer händelseutvecklingen och som snabbt levererar en uttalsrekommendation till alla på SR. Vi har en fantastisk daglig service, och det är bara att tacka och ta emot. Eller protestera, om man tycker att språkråden är olämpliga eller känns obekväma. Råden bör givetvis kunna diskuteras.
Men den vanliga hållningen till SR:s officiellt fastslagna uttalsråd tycks vara: skiter väl jag i.
Vad tyder detta på? Jo, att det i vårt företag är helt okej att nonchalera språkvårdens rekommendationer. Jag har aldrig hört någon enda chef på Sveriges Radio ge ett allmänt direktiv angående uttal till sina medarbetare. Jag har aldrig hört någon med makt säga att ni SKA följa det som rekommenderas på “Dixi”. Jag har aldrig hört någon chef säga att korrekt och enhetligt uttal är viktigt. Jag har aldrig hört någon chef använda ordet “krav” i samband med uttal och språkriktighet.
Jag vet att det förekommer uttalsdiskussioner på en och annan redaktion. Dom som råkar vara närvarande i lokalen kan föra livliga och böljande samtal om hur en ny politiker eller författarstjärna bör uttalas. Ibland bestämmer dom sig för att förespråka ett visst uttal. Oavsett om det redan finns en genomtänkt rekommendation från personer som är proffs på de efterforskningar och de avvägningar som måste göras.
Språkråd – bah! Vi säger väl som vi vill!
Nu är det, tycker jag, dags att relevanta SR-chefer ställer sig upp och ger klart besked. Jag gissar att dom kommer att uttala sig i stil med det jag skrev först: man får prata lite som man vill om man är medarbetare på SR. För det är ju den politiken som gäller här i vardagen. Eller?
STAFFAN DOPPING
