Men jag hade missförstått hur jag skulle gå tillväga rent formellt för att komma till de värnpliktigas tidning, och i augusti 1977 stod jag i kängor och grötrock på Infanteriregementet i Kungsängen och undrade hur det hade blivit så. Men än en gång hade jag tur och fick till slut en eftertraktad plats på Värnpliktsnytt, dock inte förrän året efter.
Men turen stod mig åter bi och jag lyckades i detta läge få ett vikariat på den då mest trovärdiga radioredaktionen i landet – TT:s radioredaktion. I väntan på värnplikten blev jag en av radiolegenden Kaj Karlholms adepter.
Han trodde på mig trots min synnerligen korta yrkeserfarenhet. Jag är honom stort tack skyldig, för jag har haft oerhörd nytta av det han lärde mig om hur man förenklar och konkretiserar ett komplicerat budskap. Hans engagemang för placering av småord var – fascinerande. Jag blev kvar på TT till hösten 1980. Nu var jag mogen för lokalradion.