Samhälle

Men viss information fick vi ändå. Kungen har fortfarande inte läst boken. Och tydligen inte hans rådgivare heller. Han har talat med sin familj och han och övriga familjen ”väljer att vända blad och se framåt”. Det låter för mig som att han inte vill, kan eller vågar lyfta på locket kring sånt som har hänt i privatlivet. Innebörden är, som jag förstår det, att inte gräva i gamla synder ungefär.

Den viktigaste meningen var den här: – Det som hände har hänt för lång tid sedan, därför väljer jag och min familj att vända blad och se framåt. Han hänvisade också till att det är mycket att göra på jobbet och man “hinner inte sitta och läsa böcker en hel dag”.

Det fanns inte ett enda tydligt budskap. Men det fanns ett otydligt: det blev klart att kungafamiljen inte vill veta vad folk säger om forna tider. Jag fick känslan att han nog inte kommer att öppna den där boken överhuvudtaget. Och intrycket blev att nu är det färdigsnackat, det här var kungens “kommentar”, punkt slut.

Men kungen tar en betydande risk när han säger att det som hände har hänt långt tillbaka i tiden. För såvitt jag förstår anser författarna och en del av källorna att det finns diskutabla händelser under 80-talet och början av 90-talet.

Det är nog få som vill lasta kungen för tonårsäventyr och Alexandrafestande, men från och med bröllopet 1976 så finns nog ett betydligt mindre handlingsutrymme.

Rykteskarusellen och spekulationerna lär nu fortsätta, med en blandning av sanning, påhitt och opålitliga rykten. Han borde ha inställt jakten, läst boken och förberett ett budskap till svenska folket som var sant, relevant och övertygande. Det blev pannkaka det här.

För att det ska gå behöver Försvarsmakten vara och uppfattas som en attraktiv arbetsgivare. En modern arbetsgivare tar sina medarbetare på allvar, för en ständig dialog och erbjuder attraktiva uppgifter och utvecklingsmöjligheter. Jag har nyss laddat ner en app till min iPhone, som utmanar mig att testa om jag har det som krävs för att kunna lösa uppgifter i Försvarsmakten.

Den nya kampanjen kommer nog att vinna fina reklampriser om ett halvår eller ett år, men innan dess kommer Försvarsmakten på sedvanligt manér hudflängas. Antingen är reklamen obegriplig eller för suggestiv eller så bedöms bara TV-reklamen för sig eller så anklagas myndigheten för att lägga statliga miljoner på opinionsbildning (vilket tydligen är fult numera).

Det nya i sommarens kampanj är att Försvarsmakten inbjuder till diskussion. Vad tycker du om försvarets uppgifter? Anser du att den svenska demokratin behöver försvaras? Kan militära maktmedel behövas för det, eller ska svenska soldater och sjömän ägna sig åt annat? Att bistå vid naturkatastrofer, är det en rimlig uppgift? Ska vi fortsätta att satsa hårt på fredsfrämjande insatser utomlands eller är det hemmavid som försvaret ska verka i första hand?

Jag är glad att att se att Försvarsmakten inte står och stampar utan visar att ledordet ÖPPENHET tas på allvar. Alla är välkomna att diskutera den förändrade Försvarsmakten och det sker under full öppenhet med Facebook som viktig plattform. De unga människor som tillhör huvudmålgruppen för rekrytering har i många fall helt andra åsikter om försvarets uppgifter än de som är något äldre. Det är alldeles nödvändigt att det förs en livlig (och gärna kunnig) diskussion om vårt militära försvar. Och den är alldeles för viktig för att bara skötas av politiker!

Försvarsmakten har gjort en bred undersökning bland svenska folket, och jag vet att flera av resultaten har överraskat. Bland annat är synen på behovet att försvara vårt eget territorium mycket varierande i befolkningen.

Varumärket Försvarsmakten har haft det besvärligt i ett antal år, vilket nog medför att en och annan kommer att mer eller mindre avsiktligt missförstå den nya kampanjen. Men jag vet att den är på allvar. Ju livligare diskussion som uppstår på Facebook och på andra håll, desto bättre för Försvarsmakten. Det går inte att rekrytera 6 000 unga årligen om försvarets kommande uppgifter inte diskuteras – både av dem som ska lösa dem och alla vi andra som som förväntas ha nytta av att uppgifterna blir lösta.

Redan nu finns det information och tester på www.forsvarsmakten.se och om du svarar på testet kan du koppla resultatet direkt till din profil på Facebook. Det har jag själv redan gjort. Där framgår vad jag själv tycker är viktigast bland tänkbara uppgifter för Försvarsmakten.

P.S. 15 juni – nu har medierna vaknat, bl a SvD och Resumé skriver om hård kritik mot kampanjen (syftar enbart på TV-reklamfilmerna vad jag förstår). Hoppas att pseudodebatten så småningom leder vidare till en relevant debatt om Försvarsmaktens nya uppgifter och nya personalförsörjningssystem. D.S.

P.S.2 Nu har Resumés chefredaktör Viggo Cavling kommenterat kampanjen och kritiken mot den. Han hävdar att kampanjen är suverän och att kritiken i morgonens SvD är strunt. D.S.

Det är alltså inte Lars Vilks’ yttrandefrihet som jag vurmar extra för, utan allas vår yttrandefrihet. Hur dumt jag än uttrycker mig på en scen ska jag inte få attackeras av en blodtörstig mobb. Om det finns grader i detta så har vi ju snabbt relativiserat yttrandefriheten.

Det finns klara poänger i Jan Guillous kolumn i dag. Visst hade Lars Vilks kunnat utmana andra grupper i samhället än muslimerna. Jag får också dålig smak i munnen av Vilks’ uttalanden om att det är för många muslimer i Sverige. Men om kritiken mot Vilks’ yttranden blir huvudbudskapet i en debatt om hur vi ska svara när yttrandefriheten kränks, då har vi medverkat till att ytterligare devalvera denna frihet som många medborgare har offrat livet för.

Jag har en stark känsla av att många i Sverige inte förmår uppskatta yttrandefriheten, eftersom de inte upplevt något annat. Lars Vilks behöver inte utnämnas till hjälte för att vi älskar och värderar yttrandefriheten.

Almedalsveckan fortsätter att växa. Trots att Visby är en liten stad tycks denna unikt öppna tradition inte ha nått smärtgränsen.
Men Almedalens utveckling till en mötesplats för samhällsdebatt av alla slag ses inte med blida ögon av en hel del politiska journalister. De längtar tillbaka till den tid då de politiska partierna dominerade veckan, och dit längtar kanske några av partierna också.
Men förändringarna har varit till fördel för medborgarna, som här kan delta i praktisk demokrati med diskussion och delaktighet i högsätet. Därför är det nu viktigt att avvisa eventuella försök att ”återpartifiera” veckan.

Just nu lägger många medieredaktioner sista handen vid planeringen för att bevaka Almedalsveckan i Visby, som inleds söndagen den 4 juli med moderaternas dag och tal av statsminister Fredrik Reinfeldt. Men veckan är numera så mycket mer än partipolitik. Den har blivit en pulserande mötesplats som mer och mer frigör sig från de politiska partiernas agendor.
Detta gillas inte av alla.

Vilka glasögon kommer årets reportrar i Almedalen att bära? Kommer de att se hela vidden av det lyckade experiment i demokrati och delaktighet som äger rum här?

Vilken sorts journalister som sänds till Gotland kommer att spela stor roll för svenska folkets bild av diskussionerna som förs i seminarierum, tält, trädgårdar, i gränder och på serveringar i sommarfagra Visby. Det val av reportrar som görs av Svt, DN, Ekot och andra bestämmer till stor del mediebilden av Almedalsveckan.

I många år hette det Politikerveckan. Under de första åren var i stort sett bara partierna på plats här, men snart arrangerades ekonomiska seminarier när de politiska journalisterna ändå var på plats för att bevaka partiledartalen och numera hålls mer än tusen seminarier på denna enda vecka.

De sju riksdagspartiernas tal i parken Almedalen är fortfarande hjärtat i Almedalsveckan, och det ”hör till” att man är på plats och lyssnar till talet även om man är i Visby för att skapa uppmärksamhet för sig själv eller sin organisation. Men sedan flera år initieras merparten av alla seminarier och evenemang av en brokig samling organisationer, företag och rörelser, både penningstarka och rent ideella.
Jag ser ingen nackdel i att partierna inte längre dominerar allt under veckan.

Men stora delar av det som inte rör partipolitiken brukar negligeras eller avfärdas på nyhetsplats i medierna, förmodligen därför att redaktionerna slentrianmässigt sänder sina tyngsta politiska reportrar till Visby. Dessa reportrar brukar av gammal vana (?) fortfarande använda begreppet Politikerveckan i sina texter och rapporter, trots att arrangören Gotlands kommun sedan länge har bytt namn till Almedalsveckan – just för att understryka att detta är en mötesplats för alla tänkbara samhällsområden.

Jag har givetvis ingenting emot att erfarna politikreportrar som Mats Knutson, Henrik Brors eller Inger Arenander också reser till Gotland och punktmarkerar partiledarna och annat partifolk som kommer till Almedalsveckan. Men jag vill att Svt, DN, Sveriges Radio och andra också skickar allmänreportrar och miljöreportrar och kriminal- , kultur- och socialreportrar etc eftersom Almedalsveckan är en unik plats för möten och dialog också på dessa områden.

Allt i Almedalsveckan är inte politik. Men allt är samhälle och levande debatt. Öppet, angeläget och gratis i en av Nordens vackraste städer.

Politikerveckan är död. Leve Almedalsveckan!

Men jag upplever ofta att några av de andra fri- och rättigheterna som nämns i vår regeringsform har ett svagare stöd. Då tänker jag särskilt på mötes- och demonstrationsfriheten. Inte sällan drar beslutsamma medborgare ut på staden för att “stoppa nazister” eller “störa demonstrationer”. Flera gånger har sådana aktioner också omöjliggjort politiska möten. Det är sällan som jag på nyhets- eller debattplats upptäcker några tydliga avståndstaganden från sådant sabotage.

Oavsett vad jag tycker om andras politiska åsikter måste jag ha respekt för mötesfriheten, om jag ska kunna kalla mig själv för fullblodsdemokrat. Och att missunna andra rätten att demonstrera utan störningar – hur motiverar man det från grundlagssynpunkt?

Värna alla fri- och rättigheter i den svenska regeringsformen!

1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt taga del av andras yttranden,
3. mötesfrihet: frihet att anordna och bevista sammankomst för upplysning, menings- yttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,
4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och deltaga i demonstration på allmän plats,
5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syf- ten,
6. religionsfrihet: frihet att ensam eller till- sammans med andra utöva sin religion.