Jag tillhör inte dem som jublar när en framträdande politiker utkämpar en fåfäng strid med aktörerna i ett mediedrev. Jag önskar att jag kunde bli överraskad någon gång. 

Tänk om det jagade bytet kunde ta initiativet, göra något oväntat som innebar en vändning och en ny väg för de rusande reportrarna. Det skulle roa mig om villebrådet någon gång kunde knäppa drevet på näsan, om en jagad människa förmådde ta till sig de erfarenheter och insikter som finns i kommunikationsbranschen och inte varje gång gick med öppna ögon mot sin egen undergång.

Håkan Juholt kan möjligen komma undan med att vara klantig, slarvig och omdömeslös. Det är visserligen att begära rätt mycket av väljarna, men det är inte alldeles omöjligt att överleva en hantering som innehåller slarv. Men det förutsätter att han är trovärdig, öppen och att hans berättelse hänger ihop.

Spridda skurar

Men Håkan Juholt har skickat ut spridda skurar sedan i fredags med den ena motsägelsen efter den andra. Dessutom saknas inte rena faktafel, särskilt i fråga om vad den pågående förundersökningen innebär för honom. 

Som jag har uppfattat saken har Håkan Juholt sagt i offentligheten:

Jag har hela tiden trott att jag har gjort rätt.

Jag har inte känt till att det här har varit fel.

Jag har hela tiden varit öppen med att jag bor ihop med Åsa i lägenheten i Västertorp.

Men han har i samma offentlighet (fast vid ett annat tillfälle) sagt att:

Jag vill inte kalla mig för sambo, för vi bor ju inte ihop. (Se hur han uttrycker det i TV4-intervjun från mars i år.)

Jaha, han är inte sambo, utan kulbo. Men han har varit helt öppen med att han bor ihop med Åsa i Västertorp. ???

Signaler i somras

I dag berättade Juholts assistent på partihögkvarteret att han hade fått signaler från riksdagen redan i somras om att det fanns frågetecken kring riksdagens bostadsbidrag. Påstötningen hade kommit från Marianne Bjernbäck, enhetschef på riksdagsförvaltningen. Enligt assistenten hade detta förts fram till både Håkan Juholt och Sven-Eric Söder, Socialdemokraternas kanslichef i riksdagen. Senare har Söder angivit att assistentens tidsangivelser har varit fel, men det tycks stå klart att Juholts medarbetare för mer än en månad sedan blev underrättade om att s-ledarens bostadsbidrag var satt i fråga.

Än en gång: varför sa Juholt i fredags att han hela tiden har trott att han har gjort rätt, när hans medarbetare sedan cirka en månad, möjligen två, har haft anledning att tro att det inte varit rätt?

En annan sak är ju att sunt förnuft, eller en kort fundering kring vad som är rimligt, hade löst frågan utan någon djupdykning i reglementen. Inte minst då Socialdemokraterna så sent som i våras hade en särskild satsning på etiskt uppträdande.

Och varför envisades Juholt med att kalla sig och flickvännen för ”kulbo” när intrycket för alla som lyssnade blev att de inte bodde ihop?

I dag har både Juholt och Tommy Waidelich avstått från att svara på journalisternas nya frågor om bostadsaffären med hänvisning till att ”det pågår en förundersökning”. De har uttryckt sig som om stenhårda juridiska regler förhindrade dem att svara på mediernas frågor. 

Men detta är ju nonsens. Den åklagare som hanterar förundersökningen har klargjort att Juholt får tala hur mycket han vill med journalister. Yppandeförbud är inget som uppstår av sig självt, och det brukar inte gälla den brottsmisstänkte själv. Detta framstår som antingen extremt okunnigt, eller också som ett sätt att gömma sig bakom juridiska rökridåer.

I kväll har Juholts advokat Hans Strandberg framträtt i TV4 och hävdar att när den senaste ansökan om bostadsbidrag lämnades in trodde Juholt ännu att han hade rätt till bidraget för hela hyran för fyrarummaren. När han fick veta att det sannolikt var fel lämnade han ”omedelbart” tillbaka pengarna, enligt advokaten.

Men det stämmer ju inte. Det var först i fredags, när Aftonbladet hade uppmärksammat bidragsmissen, som Juholt beslöt att betala tillbaka pengarna (merparten, inte hela summan). Han har alltså i veckor låtit bli att göra rätt för sig, och den egna versionen om att han agerade direkt framstår därför som mindre sanningsenlig.

Katastrofal krishantering

Summa summarum: Håkan Juholt har inte bara handlat klantigt och oetiskt i flera år. Han har också hanterat sin kris på ett katastrofalt sätt. Han har sagt en sak i offentligheten (om sin boendeform) och en annan till riksdagen. Han har fått detaljerad regelinformation från sin riksdagsgrupp och dessutom varit föremål för etisk internutbildning. Han har sagt sig vara okunnig om reglerna, trots att hans egen medarbetare förde fram relevant information redan på sensommaren. Han har spritt felaktiga eller vilseledande uppgifter och avstår nu från att svara på (naturliga) journalistfrågor och skyller på rättsprocessen.

Vad vi ser är en politiker som dag för dag lägger en snara runt sin egen hals. Likt många andra tror han sig kunna hantera en djup förtroendekris med ad hoc-lösningar och genom att ta spjärn mot den juridiska processen. Av allt att döma försöker socialdemokraterna klara krisen med egna resurser, men var och en kan nu se vartåt det barkar.

Om Juholt hade tagit stöd av en erfaren krishanterare hade han blivit tillsagd att inte ge olika versioner i olika sammanhang. Han skulle dessutom ha lagt alla korten på bordet vid ett enda tillfälle, i stället för att först ge intrycket av att ha berättat ”allt” och sedan ta helg.

Han tycks också ha gjort ”en Marjasin”, d v s har en benägenhet att låta advokaten ha inflytande över hans agerande gentemot medierna. Och allt detta triggar mediedrevet och bäddar för en rusande reporterhord som är oerhört svår att bemöta.

Det är otäckt att vara villebråd i ett mediedrev. Men drevet uppstår inte i ett vakuum.